lördag, november 24, 2018

Hästböcker har man ju hört talas om


Det kom en liten blå häst uthoppandes ur bokhyllan. Den satt inklämd i en för länge sedan påbörjad, men uppenbarligen aldrig slutläst, roman. Fast det var ingen hästbok, en gång så ofta förekommande i nästan alla flickrum. Men antagligen har jag växt ifrån den genren för gott ...

Hur som helst är detta bokmärke omisskännligen en dalahäst i miniformat. Och jag tror att "stallet" den kommer från heter Dalarnas museum. En souvenir från ett besök i Falun för några år sedan, helt enkelt.

Detta med att visa upp vad vi har mellan sidorna när vi tar läspaus är ett (lördags)påfund från Boklysten. Kul om ännu fler hänger på  nästan vad som helst kan ju fungera som bokmärke, det behöver definitivt inte komma från en museishop!

Copyright Klimakteriehäxan

10 kommentarer:

  1. väldigt svenskt, jag tog mig lite längre idag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja jag såg det - å så länge sedan jag var i Paris!

      Radera
  2. Ett bokmärke är verkligen en perfekt souvenir! (I min bokhylla har det aldrig stått några hästböcker, undrar om jag ens läst någon. Jo kanske ...)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oj, kunde du verkligen undgå det? Jag var ändå ingen "riktig" hästflicka, men böckerna läste jag.

      Radera
  3. Ett mycket trevligt bokmärke!

    SvaraRadera
  4. Ett litet tjockt märke kan jag tycka, men onekligen himla söt och oväntat.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Snöret är inte tjockt, själva hästen kommer förstås aldrig in mellan pärmarna. Men den är nog högst 2 mm tjock. Kul souvenir tyckte/tycker jag!

      Radera
  5. Roligt att se dina bokmärken för den som använder ett gammalt konstvykort tills det går sönder.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mina verkar faktiskt hålla i evigheter, även de av papper!

      Radera