Inte så festlig bokfest

På Drottninggatan i Stockholm arrangeras varje augusti vad som kallats för "Världens längsta bokbord". Nu har det bytt namn, till Bokbordet Stockholm, och körs i ny regi.
I söndags var det dags, och jag gick dit.

Fick ett bokmärke i handen, reklam för en bok jag förmodligen inte kommer att läsa, från ett förlag jag knappt hört talas om. Ändå var detta nog det mest positiva jag upplevde av hela arrangemanget, bortsett från vädret, som var fint.

Som jag minns det (jag har deltagit en gång som författare och då regnade det) radades borden upp med böcker för både stora och små. Bakom borden böckernas upphovspersoner, som gärna talade för sin vara men också svarade på frågor och diskuterade med de intresserade (och varandra, för all del). I bästa fall slog folk till och köpte något att läsa.

Årets upplaga påminde mig mest om en slarvigt arrangerad loppis. Det gick exempelvis att köpa två begagnade böcker för en krona, tillsammans. Då tänker jag att det vore enklare att ge bort dem, gratis, i stället för att krångla med växelpengar eller stå och swisha. Andra sönderbläddrade tidningar och böcker såg ut som skräp. Ett par säljare hade försökt duka upp efter någon sorts system, men det hade fort upplösts i sina beståndsdelar.

Författarcentrum Öst hade i alla fall medlemmar på plats. Det hade också några föreningar som ärar en bestämd författare från förr. Men mest var det en enda lång röra, inte värd att kallas bokfest. Trist!

Det där bokmärket blir heller inget som jag kommer att vårda särskilt ömt. Tvärt om kan det nog bli slängt rätt snart. Även om tanken var god.
Andra mer uppskattade bokmärken kan du tänkas hitta hos Emma, Hannele, Älskar att läsa, BP, Gerd och Mösstanten!

Copyright Klimakteriehäxan