Det är inte arkitekturen eller frånvaron av spårvagnar som framför allt förändrat gatubilden sedan 1950-talet – det är det enkla faktumet att män slutat bära hatt.
Copyright Klimakteriehäxan
Klimakteriehäxan – finns hon? Ja! Om du inte redan är en, så blir du sannolikt en, tro mig. Och kanske känner du igen dig i mig, i alla fall lite!? Min blogg är till främst för mig själv och min skriv- och fotoklåda, det är bara att erkänna. Men du är väldigt välkommen hit! Kom, kom igen, kommentera gärna!
Nu finns "I ljust minne bevarad" som ljudbok , gratis att lyssna på. Klicka bara på länken! Det tar två timmar och sexton min...
Inlägg
kul kurs för dig, ser både spårvagnar och hattar ❤️
SvaraRaderaHoppas på en bra fortsättning.
RaderaJag minns att min pappa alltid hade hatt när jag var liten och vi var på stan. När han mötte någon han kände lyfte båda på hatten. Ibland upptäckte de inte varandra förrän de var nära varandra, och då hände det att pappa lyfte på hatten när de redan hade passerat varandra.
SvaraRaderaDet där känner jag också igen!
RaderaMin pappa hade också hatt. Alltid!
SvaraRaderaKram, Monica
Fast så småningom övergick min pappa till vad som kallades "sportmössa" ... en sorts keps.
Raderadet finns åtskilliga bilder på pappa när han bar hatt förr i tiden. kan inte säga att jag minns. kul mening!
SvaraRaderaBåde mamma och pappa hade hatt! Man skulle väl ha det om man skulle vara "fin" ... själv har jag ett par herrhattliknande saker som jag tar till på "dåliga hårdagar"!
RaderaHahaha! Visst bar min pappa hatt. Å den lyfte han varje gång han såg ett bekant ansikte på huvudgatan i den lilla staden.
SvaraRaderaSedan blev det ju "inne" med gubbkepsar, men de lyfta man aldrig;-)
Hatten hörde väl ihop med nån sorts överrock och sportmössan/kepsen med nån jacka va? De var nog inga äkta modelejon, våra fäder, fast de följde trenden ...
RaderaVisst hade min far, min morfar och farfar hattar. Tror inte min mor hade hatt... I så fall hade hon det sällan. Men "äldre" damer bar hatt.. och hade den på sig inomhus. Vilket förvånade mig storligen. På den tiden tog man ju av sig mössan när man gick inomhus!
SvaraRaderaHa det gott!
Damer får väl fortfarande behålla hatten på inomhus ... själv är jag hysteriskt förtjust i såna där konstruktioner som folk har på skallen på engelska bröllop (och som man då får se på tv), den sorten är definitivt inte tänkt att tas på och av flera gånger!
RaderaJag växte upp med föräldrar i hatt - när de inte var klädda i FA-uniform förstås, men den innehöll huvudbonad också.
SvaraRaderaJag minns att min mamma var lätt förfärad när jag gick på mellanstadiet (hette folkskola då) och en av mammorna hade utsläppt långt hår utan hatt!!! Visst såg det vulgärt ut! Ingen stil... Jag har funderat på det många gånger efteråt. Min mamma var 50 fyllda då, och förmodligen var den vulgära mamman bara 40 eller knappt ens det ... (min var 40 när jag föddes)
Sen när vi kom till 70-talet hade mamma skippat hatten! Pappa gjorde aldrig det. Keps eller liten hatt av något slag hade han livet ut.
Mamma köpte vårhatt och gladde sig mycket åt det kan jag minnas, men det var nog allra senast i slutet av 50-talet. Sen blev det nog mössa mot vinterkylan och inte mer än det.
RaderaNär jag var 13-14 hade äldre tjejer hatt, jag minns en som åkte samma buss ofta - ååååh, vad jag längtade efter att ha en sån hatt som hon, bara jag blev vuxen. Tänkte faktiskt på det ibland när jag som nybliven vuxen hade en snusnäsduk knuten om huvudet - knuten i nacken förstås... det kändes inte längre så aktuellt med liten stråhatt!
RaderaJa tänk, så var det ju även på 70-talet, kanske också till viss del 80-tal. Eller sån kepsmössa, fast äldre damer hade hatt matchande kappan, och handväska med "portmonnä". :) Tiderna har verkligen förändrats.
SvaraRadera