Zara har inte förstånd att hålla klaffen på bio

Zara Larsson är en  begåvad och frejdig tjej som gjort knallkarriär i popvärlden, dessutom kommit ut som feminist och förkämpe för mänskliga rättigheter. Gott så. Men nu har hon varit ute och cyklat!

I ett inlägg på Tiktok har hon förklarat att den som går på bio inte alls behöver sitta tyst i salongen. Tvärtom menar hon att man går på bio för att kommentera, skratta, skrika, analysera det som utspelar sig på vita duken. Den som vill kolla en film ostört ska se den hemma, menar Zara. Hon har till råga på allt fått stöd för denna helidiotiska tanke av den just nu så omhuldade filmregissören Ruben Östlund, med Guldbaggar på rad och Oscars-nomineringar dessutom. 

Naturligtvis har detta framkallat reaktioner, jag är för min del väldigt sen på bollen. Fast en sak är klar: jag blir tvärilsk när folk väsnas på bio. Rekordet togs en gång, jag tror det var i fjol, när en mobilsignal skar genom salongens tystnad. En man tar upp sin telefon och –  jo, banne mig!!!! HAN SVARAR! "Hej!" säger han, lyssnar kort och svarar "Nja jag är på bio ..." Samtalet avslutas först när halva den närvarande publiken vrålat TYST!

OK, man kan glömma att stänga av ljudet på sin mobil. Alltså gjorde väl mannen det nu? nej! OCH DET RINGER IGEN! OCH HAN SVARAR –  IGEN! Nu lät inte reaktionerna vänta på sig. Vad händer? Jo, mannen pratar i sin lur, reser sig makligt och promenerar ut framför hela salongen. Hans profil avtecknar sig mot filmduken medan samtalet fortsätter. Inte nog med det: karlen har mage att komma tillbaka in och sätta sig!

I Zara Larssons värld var väl detta helt naturligt uppförande, antar jag. Men nog borde hon fatta att hon tänkt helt fel? Att det är i hemmamiljö man kan prata om filmen man tittar på, medan man på bio av respekt för resten av publiken både stänger av mobilen och håller klaffen? Att köpa biobiljett kostar ändå en slant, även om den utgiften knappast märks i Zaras välfyllda "plånbok". 

Dagens Nyheter ägnar den här diskussionen en helsida i tidningen i dag. Hanne Kjöller skriver: "Men är inte analys och diskussion något som brukar anses passa bättre efter en film än under den? Och är det inte något för grupper av frivilliga som kommit tillsammans för att just samtala om en film snarare än att uppleva den?"

Här finns en uppenbar brist på empati, menar Kjöller, och det är lätt att hålla med henne. Samt att fundera över vad nästa steg kan bli ...? "Om man har rätt att prata i biografen, måste det rimligtvis även gälla teatern. Att det blir svårt för resten av publiken att uppfatta vad som sägs från scenen, jamen herregud det är väl deras problem."

Respekten för andra verkar vara på väg att urholkas. En sorglig utveckling.

Copyright Klimakteriehäxan