Vi säjer "hej" till chauffören!

I dag är det Busschaufförernas dag. Tittar ut på den röda bussen som strax ska lotsas över Södermalm, genom regn och mellan snöhögar, dessa eländiga vinterminnen som har otrolig motståndskraft mot såväl fysiska attacker som plusgrader. Undrar om personen bakom ratten fått några gratulationer?

Egentligen är det väl inte grattisar de ska föräras. Snarare stor tacksamhet för att de ägnar sig åt det där jobbet, som exempelvis jag aldrig skulle gå i land med, speciellt inte när det kommer till att hantera de långa ledbussarna, i köer, halka och trängsel.

Lägg därtill att folk ibland är direkt oförskämda mot förarna, utan minsta anledning. Och alla konstiga frågor de förväntas ge svar på! Eller när personer trots förmaning i vänlig ton inte orkar flytta på sig så att dörrar kan stängas/öppnas.

För någon tid sedan hade man faktiskt satt upp skyltar i bussarna där vi kollektivtrafikanter uppmanades att kosta på chaufförerna ett hej när vi klev på. Jag gör det, i princip varje gång jag går ombord. Vet förstås inte i vilken grad det uppskattas, men ansträngningen är ju minimal. Man kanske rent av kan kosta på sig att leverera ett litet leende? 

Det är helt enkelt en evig tur att det finns bussar som fraktar människor åt olika håll, såväl i tätort som glesbygd. Och snudd på ett mirakel att det finns folk som kör dem. 

Den här temadagen högtidlighålls alltid den 18 mars, eftersom det var då som världens första buss (hästdragna vagnar) startade i Paris år 1662. Oklart dock om folk sa "hej" till den som höll i tömmarna ...

Nu gick bussen. Må det gå både den, föraren och passagerarna väl. I morgon är det Supporterns dag. Jag slår ihop de här temadagarna, eftersom jag är en stor supporter när det kommer till busschaufförer! Tack för att ni står ut med jobbet!

Copyright Klimakteriehäxan