söndag, juli 02, 2023

Sånt som suger ...

UTAB, så heter företaget som kom och tog hand om vår översvämning, har sin tydliga logga i rumpan på den jättestora lastbilen med, såvitt jag förstår, högst avancerad teknik. Fler skyltar hittar du om du går via BP:s blogg Konst eller konstigt.
Om någon skulle komma på tanken att fråga mig om råd: Ska jag/vi köpa ett eget hus? skulle jag svara ett rungande NEJ. 

Vi är husägare. Vi är olämpliga husägare. Men vi har blivit det eftersom vi, efter viss tvekan men ändå av känslomässiga orsaker, övertog mitt föräldrahem i det jag brukar kalla Barndomslandet. 

Huset är ett åretrunt-boende. Fast det behövde göras saker. Fasadmålning. Översyn av elinstallationer. Ny tvättmaskin. Diskmaskin (som inte fanns tidigare). Byte av köksgolv. Nya armaturer. Tapetsering. Så började det, men det var förstås långt ifrån allt.

Sedan fick vi en vattenskada. Badrummet revs ut, asbestsanering krävdes och fördyrade det redan rätt kostsamma projektet. Ingen försäkring gällde, prylarna var för ålderstigna. Nytt sanitetsporslin förstås. En annan vattenläcka befanns vara lättare åtgärdad. Så en dag läckte ett element. Alla (det är rätt många) fick nya kranar, det var nödvändigt. Allt läcker dock inte, ett duschmunstycke har kalkat igen ... Det ena efter det andra dök upp som ni förstår, och nog för att det finns ROT-avdrag men ...  Listan över sånt som suger i sammanhanget kan göras lång.

När vi kom hit förra veckan vägrade diskmaskinen att jobba. Vi bedömde efter konsultation att det var vettigare att köpa en ny än att ta hit en reparatör som kanske ändå inte skulle kunna få igång den. Ny maskin levererades och installerades blixtsnabbt, tack för det!

Dagen därpå kom nästa överraskning. Dottern kom uppför källartrappan och meddelade att vi hade översvämning. Jo då. Katastrof! Snabbt gallskrik på hjälp, och den kom tack och lov! En jättestor lastbil med pump och sug och all möjlig teknik (bilden). En timme senare var översvämningen borta och det som blockerat avloppet avlägsnat. Men med en upplysning: våra rör är i eländigt skick och måste åtgärdas.

Där har ni förklaringen till att jag avråder alla från att skaffa ett eget hus. Problemen står på kö, inte minst om kåken har några år på nacken (som vår) och allt som behöver åtgärdas kostar. Kostar mycket.

Det finns förstås undantag. Händige herrn som kan fixa nästan allt, Den Fantastiska Husmodern som hinner med saker både inom- och utomhus. Samt de som råkar ha supergoda vänner eller familjemedlemmar som besitter snickarkunskaper, rörmokarkvalifikationer, målarexpertis eller kanske en egen grävmaskin som kan plockas fram vid behov. Miljardärer behöver väl inte heller bekymra sig, alla tjänster går ju att köpa.

Vi har/är inget av detta. Slutsats: vi borde inte ha hus. Det jobbiga är ju att vi trivs här. Och affektionsvärdet är högt. Tills vidare fortsätter vi som husägare, mot allt vett och förstånd. Trots att sånt som suger händer ideligen. Vad blir det nästa gång?

EN LITEN SKYLT TILL: Parkeringsplatsen är upptagen, men råkade ändå vara ledig i går. Alltså struntar man i skylten! Bara att dra fram en stol och slå sig ner för att titta på VM i dragkamp! Ja, inte världsmästerskap då, utan Värmskogsmästerskap. Fem lag deltog, jag såg hela turneringen från "parkettplats" men lyckades inte plåta det vinnande laget, Prästbol. Alla ansträngde sig, tyvärr med väldigt få påhejare/åskådare.

Copyright Klimakteriehäxan

 

18 kommentarer:

  1. Så är det, vi byggde nytt hus eftersom jag inte är gift med snickare. Vi har inte råd med sommarstuga också, sa banken för tre decennier sedan. Så därför bor vi i sommarstugan året om, nära havet, skogen, kvarts bussresa till storstadens brus.

    SvaraRadera
  2. LillaSyster12:26 em

    Visst är det så att det alltid finns något att fixa med/renovera då man är husägare. Men att sitta i en lägenhet är ändå inget alternativ. Hoppas att allt flyter på för er nu ett bra tag ♡

    SvaraRadera
    Svar
    1. Som tur är trivs jag bra även i lägenheten i stan!

      Radera
  3. Oj, ja du, det kan ju bli lite mycket ibland.
    Vi har haft hus och radhus, båda innebar kostnader för uppgradering mm.mm.
    Kan hålla med dig, det kan bli lite för mycket.

    Nu bor vi i hyreslägenhet, det enda vi saknar är trädgården och till viss det tystnaden. ;)

    Ha det bäst nu.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Trädgård är ljuvligt, men mest att titta på, mindre att ha ansvar för ... väldigt mycket jobb blir det om det ska bli fint! Tystnaden, den lantliga friden, är guld värd.

      Radera
  4. Höll på att säga: Det drabbar ju ingen fattig...
    Nej, det gör det kanske inte, men visst skulle man kunna ha roligare för dessa pengar.
    Är uppväxt i hus med storträdgård. Och efter den erfarenheten bestämde jag redan som 15-åring att jag aldrig skulle skaffa hus. Min man som också växt upp i villa höll som tur är helt med mig. Hus är evighetsprojekt. Så är det bara...
    Och det är ju knappast en bonus att du kunde knäppa en skylt till Skyltsöndagen;-)

    Det är absolut roliga med dragkampen som du skyltar med:-)
    Tusen tack för att du skyltar och länkar:-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tycker den 15-åriga BP var en osedvanligt klok flicka.

      Radera
  5. Nej, jag har sålt mitt sista hus. Det gjorde jag 1998. Innan dess hade jag/vi ägt två hus i olika byar och själv är jag uppväxt i pappas egensnickrade hus.
    Jag fick nog och numera bor jag i lägenhet sedan 1998.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Betydligt färre problem eller hur?

      Radera
  6. Jag känner djupt med dig — för ögonblicket tycks vi ha samma erfarenheter. Fast jag har hussvamp också.
    Kämpa på!
    Margaretha

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fattas bara att vi drabbas av hussvamp också ...!

      Radera
  7. Ja, att ha ett hus kan innebära en hel del "spänningsförhöjande moment". Absolut. Men å andra sidan får kanske en del av utgifterna hamna på nöjeskontot. Visserligen kostsamt, men säkert värt det.
    Vi är färdiga med husprojekten och det känns bra. Men kanske hade jag känt annorlunda om det var något som jag tyckte var viktigt och betydde något för mig.
    Och visst fick du med ett par skyltar också.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Frågan är förstås hur länge vi kan ha kåken kvar. Det är långt dit och vi borde egentligen utnyttja det bättre.

      Radera
  8. Men nu har ni väl ändå haft lite otur också längs vägen! Annars kan jag bara nicka och hålla med, mina husägarperioden har varit mycket korta, men tillräckligt långa för att kunna konstatera att jag ska hyra hus eller bo i lägenhet. Absolut inte äga. Men tänk, nu när barnbarnen växer upp och får vistas i Barndomslandet, vilken ynnest! Och nu är väl snart hela huset genomgånget och förnyat så det håller sig i hundra år till utan större besvär! Håller tummarna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kan se många positiva saker men i längden kommer det ju inte att hålla, vare sig ekonomiskt eller vad beträffar orken. Hoppas det lugnar ner sig snart ...

      Radera
  9. Visst är det mycket jobb med hus, särskilt om det som du skriver har några år på nacken och kanske inte tagits om hand riktigt ordentligt under åren som gått. Hoppas ni hittar en balans och att trivseln och glädjen tar över. Vi som är händiga och gör det mesta själva tycker att ett hus är det enda rätta :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ack ja, om jag (och/eller Maken) ändå kunde kallas händiga när det kommer till sådant som skötsel av ett hus kräver ...

      Radera