Tankar i citrustid

Man kan se fina citroner även i Sverige, som här i parken som omger Millesgården
 på Lidingö. Ni ser en av Carl Milles statyer i bakgrunden!

Om jag inte bodde här uppe i den höga Nord skulle jag förmodligen kunna känna doften från blommande citrusträd nu. Visserligen kan de blomma året om lite huller om buller, men ungefär så här års är det så vitt jag begriper mest intensiv blomning. Minns hur det kändes att korsa delstatsgränsen mellan South Carolina och Florida under mitt allra första besök i USA. Min morbror körde bilen med nervevade rutor och efter bara några kilometer in i The Sunshine State blev luften annorlunda, alldeles ljuvligt "blommig" i apelsinlundarnas närhet. 

När jag tillbringade ett par veckor på Capri för några år sedan blev det ett rejält återbesök i citruslandet. Runt omkring mig dinglade gula granna frukter från träden. Och Capris specialare,  limoncello, är fortfarande en favorit, inte bara att dricka med en liten isbit i, utan också att använda i dessert som i Anna Bergenströms limoncellomousse eller bara en liten skvätt över en fruktsallad.

Clementiner och apelsiner i min stora Iittala-skål. 
Ett fynd hos Myrorna! Men det är nog inte äkta
vara utan en kopia, om än ganska trogen.

Har mer än en gång tänkt köpa ett litet citrusträd för att ha hemma, men inser att på balkongen skulle det frysa, och inomhus skulle det säkert inte heller trivas. Lägg till detta att de verkligen inte är billiga att köpa. Så det jag bär hem, det är de färdiga frukterna. Njuter av alla möjliga varianter, från småttingarna som heter kumquats till rejäla grapefrukter. Fast oftast ligger det clementiner eller apelsiner i min fruktskål.

En gång för väldigt många år sedan, kanske snart femtio, var Lill-Babs på omslaget till ett nummer av Damernas Värld. Hon var ursnygg, i svarta trikåer, med ett brett bälte med stort blankt spänne i midjan. Hon var "ansiktet" eller snarare "kroppen" som skulle bevisa att citrusbantning, det var gudarnas gåva till mänskligheten. Man fick äta hur mycket citrusfrukter som helst, men i princip inget annat.

"Citrusbanta med Lill-Babs" fick iväg mig till mataffären och jag köpte alla gula och orange fruktsorter som fanns. Gick hem och åt. Och åt. Tuggade och åt. Så ont i magen som jag hade på tredje dagen har jag inte haft vare sig förr eller senare. Hela mitt inre var förvandlat till en juicepress. Kuren tog slut snabbt, och det gjorde kanske inte så mycket, eftersom jag vägde ungefär 58 kilo och var drygt 172 cm lång. Dessutom utan självinsikt, uppenbarligen, fattade inte att jag redan var smal!

Därmed förstår ni att jag i dag framför allt äter citrusfrukterna med viss sans och måtta, men gott är det och C-vitaminer får man väl knappast för många. Fast när jag såg den här citruskatten på någon nätsajt, minns inte vilken, förstod jag också att man kan hitta på alternativa användningsområden.  Dock kommer jag inte att skulptera i citrus, nöjer mig med att titta på det färdiga verket!

Den här läckra katten har jag "lånat" från nätet, hittar ingen upphovsperson.
Undrar om någon nändes äta upp den?

Copyright Klimakteriehäxan