Tar upp en liten svart sak från sent 60-tal. Bläddrar på måfå. Kan läsa att jag jonglerade med flera pojkvänner, hur det nu kan ha gått till? Har skrivit in enstaka saker om jobbet, om högtidsdagar, såväl egna som andras. Särskilt intressant är det inte, även om det möjligen var viktigt då.
Som tur är vet jag att jag definitivt inte kommer att drabbas av att försöka ge ut skildringen av mitt liv i dagboksform. Har ännu inte stött på någon annans som fått mig att läsa med nöje (med ett undantag: Selma Lagerlöfs "Dagbok"). Senast var det Marianne Lindberg de Geer jag gav chansen, men avbröt. Hennes liv är inte mer spännande än mitt och någon stor stilist tycker jag inte heller att hon är.
Nu har jag förpassat dessa dokument över mitt liv – påsen var tung! – till miljörummet. Vilken dag som helst är de förvandlade till aska. Alla spår utsuddade. Ack ja, så förgängligt är livet även i dagboksform!
Copyright Klimakteriehäxan
Inlägg
Hahaha! RIP, med andra ord. Själv har jag aldrig skrivit dagböcker, så jag slipper slänger mitt liv - hahaha:-)
SvaraRaderaMen jag hade en gång en (manlig) chef som hade samlat på sig alla plankalendrar från olika jobb. Han hade precis som du börjat på 1970-talet. Han tyckte det var riktigt intressant att gå tillbaka tre decennier och kolla vad som hade hänt då...
De stod för lite i mina för att de skulle vara det allra minsta intressanta t o m för mig själv!
RaderaPuh, trodde kremering på gång…
SvaraRaderaÄlskar läsa författarebiografier
Biografier är något annat än platta dagböcker.
RaderaOj, du är precis som jag, som kan spara på allt möjligt - vilket kan vara roligt genom ett liv och år som går...!!
SvaraRaderaTror det nu blev en ide till ett blogginlägg: Har någon gammal kalender som t.om har kvar gymkort och telefonkort i kalendern (ja, kommer ni i håg dem, till tfn.automaterna...) Ja och så den viktiga telefon- och adressboken längst bak! En sann tidsresa...
Det är för lätt att spara. Man borde vara hårdare mot sig själv ... men faktum är att jag fortfarande kör med papperskalender.
RaderaRensningar är skönt att få gjort - speciellt efteråt!
RaderaOch papperskalender är tryggt och bra: För något år sedan slog hela Kalix Kommuns nätverk ut av en allvarlig cyberatrack. Händelsen blev rikskänd, då kommunen vägrade betala utpressare pengar. Alla kommunala enheter och områden blev helt utan nät i 3 veckor. Det bekom dock inte mig så herrans mycket, då jag fortfarande kör papperskslender och minnesanteckningar jag låser in; vilket jag tänker fortsätta med, till förestående pensionering.
Vi kör papperskalender ett år till!!!
RaderaHar också ett gäng som ligger här, borde göra som dig och förpassa dem till återvinningen vid nästa besök. Tack för inspirationen, men mina sträcker sig möjligen 10 år bakåt i tiden.....
SvaraRaderaOm mina innehållit något kanske läget varit annorlunda, men jag tyckte mest det var arbetsscheman och "nödvändigheter", inget som gav smak av vad jag hittat på något. Trpr inte jag kommer att ångra mig! (det går ju helt enkelt inte!)
RaderaAck ja, du har rätt...varför spara dem. Har dagböcker från när jag var 9 år och började skriva dagbok.
SvaraRaderaDäremot har jag just beställt hem en bok som heter "Berätta om ditt liv för mej" och består av flera frågor som du ska besvara om ditt liv. Boken har jag tänkt föra vidare till barnbarnen när jag svarat på frågorna!
Hörde alldeles nyss en annan kvinna som är inne på samma projekt. Kul idé, tror att det bli riktigt uppskattat när barnbarnen blivit torra bakom öronen.
RaderaMen de gamla "agendorna" gör förmodligen ingen glad.
Det gjorde du rätt i! Jag hade en gång ett gäng fickdagböcker men började rensa ut och i flytten till Karlstad åkte massvis till återvinning.
SvaraRaderaNumera har jag enbart digital kalender, går alldeles utmärkt.
En vackerdag ska väl även jag bita i det sura äpplet och gå över till digitalt ... men jag är nog inte där riktigt än ...
Radera