Bäst 2013 – årets sista tisdagstema

Vad har varit bäst med året som gått?
Jag hade lovat mig själv att INTE se tillbaka, summera, lista med- och motgångar och trycka upp dem i ansiktet på mina bloggläsare (eller andra bekanta heller för den delen).
Och så råkar självaste nyårsafton infalla på en tisdag. Och så får vi ett sista tisdagstema för 2013 ...

Det går ju att bestämma sig för "bäst i en kategori". Tävlingar är som bekant oftast uppdelade i klasser. Vilket får mig att singla ut Oslo som platsen för min "bästa 2013": min bästa konstupplevelse, nämligen. Dessutom sönderfaller den i två. En från i somras – mitt första besök i Vigelandsparken. Upphovsmannen, Gustav Vigeland, hade säkert sin egen idé om vad hans figurer så entusiastiskt tar emot med öppna armar. Men just i dag tycker jag vi kan bestämma att det är det nya året de välkomnar.

Och ett foto till, från december – Grass Roots Square av Do-Ho Suh. En bild av hur många små människor tillsammans kan bära enorma bördor. Vilket också kan tjäna som ett memento inför ett nytt år.
Verket, klart så sent som i somras, tar andan ur en med sina 50 000 olika "gubbar" som nästan inte syns om man är stressad, rusar fram och glömmer sänka blicken. Men som man kan titta mycket länge på när man väl upptäckt dem.

Två häftiga års-bästa-noteringar om ni frågar mig! Om du klickar på den första länken i texten hittar du fler bästa-val.
Önskar er alla en riktigt härlig nyårsafton!

Copyright Klimakteriehäxan

VARNING FÖR TJUVEN!

Vet inte, och vill verkligen inte veta, hur lång tid det har tagit mig att komma till nivå 147. Det är där jag är nu. Vilket låter imponerande i somligas öron, uruselt i andras. Faktum är att oavsett hur långt vi har kommit har vi alla fallit offer för en tidstjuv, och inte vilken som helst: Candy Crush Saga är en av de värsta!

Ofattbara 500 miljoner gånger hade det där svenska spelet laddats ner redan i mitten av november. Man kan lugnt anta att siffran stigit ytterligare sedan dess. Spelarna syns på bussen, tåget, t-banan, med blicken spänt riktad mot "godisbitarna" som fyller mobilens skärm. Poängjakten är febril. Och CCS en världssuccé.

-Det är inte trams, det är mer som schack! sa min vän som (tyvärr) fick mig att börja.
Jo för all del, jag förstår vad han menar: en bit in i spelet måste man faktiskt börja tänka, annars går det raskt åt skogen med besked. Man fastnar, blir smått galen ...

Det är svenska företaget King, med bas i Stockholm, som lanserat eländet med sådan framgång. Men exakt vad som orsakat succén är svårt att sätta fingret på – det dräller ju av olika spel som kan plockas hem alldeles gratis från nätet. CCS är också gratis. I alla fall för mig och de som tänker som jag och vägrar lägga pengar på en redan "föraktlig" sysselsättning. Fast det går att köpa "fusk" och betala i reda pengar, och det har också massor av människor gjort, bitna av spelet och i stor brådska att snabbt komma vidare.

Kings grundare, två grabbar i 30-årsåldern, har hur som helst blivit stormrika. Företaget, som funnits i tio år men länge lite i skymundan,  tjänar över miljarden 2013. Börslansering väntar, och då handlar det om ett värde på mer än 30 miljarder kronor, enligt Dagens Industri.

"Snack sized social games for everyone" är mottot. Och som mellanmål betraktat är CCS förstås kalorifritt. Om man ska se positivt på saken ... Ett avbrott i jobbet? Definitivt, om man tillåter sig.
Men jag är arg på mig själv som låter mig bli i princip spelberoende, som inte raderar i mobilen utan ideligen startar den där appen, låter tiden rinna ur mina händer utan något som helst vettigt resultat.

Jag sa precis samma sak om Word Feud, Alfapet-varianten i datoriserad version. Den ägnar jag också alldeles för mycket tid åt, men ursäktar mig med att det i alla fall känns lite mer som hjärnmotion. Förresten, också WF betydde vägen till lyckan för sin upphovsman, en ung norrman som sa upp sig från jobbet när hans app drog in 75 000 kronor. Om dagen. Det tog en vecka från lanseringsdagen!

Så nog kan spel löna sig alltid. För några.
Vi andra, vi som har trillat dit, vi är förlorare. Varning!
Fast jag gör ett försök till med nivå 147. Innan jag satsar på att ta fast tjuven.

Copyright Klimakteriehäxan

God hälsa på en SKYLTSÖNDAG

Naturligtvis är det FRISK ett apotek ska heta. Varför har ingen i den svenska pillertrillarbranschen kommit på det?
En skylt för SKYLTSÖNDAG (kolla hos Pumita om hon vaknat!) som samtidigt uttrycker en förhoppning om framtiden.

Fast allra bäst är det förstås om man håller sig frisk utan att behöva gå in genom dörren till apoteket. Just detta ligger på Stortingsgatan, ett stenkast från kungliga slottet i Oslo. Och att sätta upp en sån här skylt kanske också kan tolkas som en besvärjelse inför det nya året? Må hälsan stå oss bi 2014!

Om du också söndagsskyltar på din blogg kan du väl lägga en länk som kommentar här så blir det enkelt att hitta!

Copyright Klimakteriehäxan

Domherrar - Pippi på fåglar nr 56

Domherrarna har väl sin bästa tid just nu. Åtminstone de broderade. När jag ser mig om finns de, i korsstygn, på både dukar och små julvepor.
Och varje år när jag tar fram det som jag betraktar som en skatt, nämligen kollektionen av handsydda jultextilier, blir jag sorgsen. Sorgsen därför att traditionen av allt att döma dör med mig.

Vem broderar en domherre i dag? Vem lägger på juldukar? Vem fattar hur många timmars pyssel som ligger bakom? Nästan uteslutande 50-plussare, är jag rädd. Och i bästa fall är de medvetna om att de gör det enkom för sitt eget höga nöjes skull. Nästa generation bär sannolikt iväg med alltihop till tippen, eller kanske i bästa fall till Myrorna. Andrahandsvärdet är dock superlågt, så inte ens välgörenheten drar någon äkta vinstlott.

Äkta domherrar hör i alla fall vintern till och förhoppningsvis överlever de länge än. I Barndomslandet var de alltid flitiga gäster vid fågelbordet, som varje morgon dukades upp med solrosfrön och ibland något isterliknande.

En gång hände det sig att en domherre hade lite för bråttom, glömde gå in för landning och dundrade rakt in i köksfönstret. Han blev omhändertagen och uppstoppad och sitter alltsen dess på en gren, inomhus, där han i juletider har sällskap av sina släktingar i korsstygn. Honom har jag dock glömt att plåta, så nummer 56 i min samling Pippi på fåglar får bli gemensamt för tre broderade varianter, de översta sydda av min mamma, den nedre av mig. Ingen av dem kom dock med i Klimakteriehäxans egen fågelbok ... får väl kandidera till uppföljaren ...

Copyright Klimakteriehäxan

En tavla att må dåligt av

Dagen började bra.

Inte nog med att jag hann med bussen, chauffören svarade vänligt när jag hälsade ”gomorron”.

Medpassagerarna såg ganska glada ut. Vakten i entrén på jobbet sa ”välkommen”.

Så långt kändes det alltså fint.

Det håller bara några sekunder till. Sedan möter jag Barnen. Tre sorgliga figurer som kan få all världens elände att störta sig över en. Glädjelösa ungar, barn utan kärlek, förmodligen från en familj med ont om alla sorts resurser. Småttingar i behov av hjälp, som inte fått en kram på evigheter, än mindre en julklapp.

I det längsta har jag trott att skulden varit Lena Cronqvists, eftersom praktiskt taget alla hennes målningar får mig att må dåligt. Men här är hon faktiskt oskyldig, för nu har jag kollat signaturen: konstnären heter Claes Jurander.

Säkert har tavlan köpts in med de bästa avsikter. Livet är inte alltid en dans på rosor, inte ens när man är barn. Och kanske behöver jag och mina kollegor påminnas om det, vad vet jag.

Dock är det snudd på ett arbetsmiljöproblem att se deras olycka vid arbetstidens start, när man har behov av positiv energi och framåtanda. Den av bedrövligheter tyngda trion sitter i slutet av en korridor på väg in i det stora huset.

Som tur är kan man i tjänligt väder ta en omväg och gå utomhus. Då ser man ungarna i bara nån mikrosekund eller hur lång tid det nu kan ta att rusa förbi den där korridorens mynning.

Nu är det förvisso så att tycke och smak är olika i de flesta fall och inte minst när det handlar om konst. Alltså visar det sig att en arbetskamrat som hör min irritation över den här tavlan faktiskt älskar den och känner igen sig själv i den. Han säger att där jag ser vemod och elände ser han tre förundrade 50-tals(?)barn som med fascination tittar på den nya trollerilådan televisionen.

Det hjälper inte mig. Som håller fast vid att den där tavlan får mig att må dåligt, alldeles i onödan. Konstigare än så är det inte med just det här konstverket.

Copyright Klimakteriehäxan

De är här nu!

Man hinner inte längta. Har inte en chans att sukta. Behöver inte vänta.
För nu är de här, säsongens första semlor.
Plåtade i dag, den 26 december, bredvid pepparkakor i julgransform,
mot en bakgrund av juligt lingonmönster, i fönstret till Gunnarssons konditori på Götgatan i Stockholm.

Fast jag köpte ingen. Jag vill längta, sukta, vänta lite. Så där som bagarna uppenbarligen inte tycker att man ska. Men hos mig är det faktiskt fortfarande jul.
Veckans fönster, fotobloggkedjan som styrs av Susanne, har visserligen julledigt men det här fönstret tycker jag kan få rå om titeln ändå ...

Copyright Klimakteriehäxan

Lite grått i allt det julröda

Tvärt emot min plan har jag nu gjort det. Jag har – senare än de flesta – läst ”Femtio nyanser av honom” (Fifty Shades of Grey), första delen i EL James serie, som fått etiketten ”erotiska romaner”. Så mitt i allt det julröda har jag avslutat historien om den mäktige och omnipotente (hm) Mr Grey.

Det var otroligt stort ståhej kring de där böckerna när de var nya, så stort faktiskt att jag bestämde mig för att aldrig bli en av läsarna. Och jag var inte den enda som reagerade så. Det gjorde bland andra också Linn Ullman, ni vet, Liv U:s och Ingmar Bergmans dotter, själv en framgångsrik författare med höga försäljningssiffror.

Linn U fick i någon tv-soffa frågan om sin syn på ”Fifty Shades”. Då berättade hon att hon minsann hade tänkt avstå, men att hon stod i begrepp att börja läsningen. Anledningen hade hon glasklart formulerad:

-Om miljontals människor världen över läser och vill läsa mer vill jag veta vad de dras till!

Det där fick också mig att tänka om. Så på bokmässan i Göteborg 2012 slog jag till och köpte del 1, som såldes för en spottstyver i pocket och på originalspråk. Men läste den? Nej, det gjorde jag  inte.

Inte förrän nu, mer än ett år senare. Fick plötsligt bara för mig, tog den från hyllan. Och 514 sidor senare vet jag vad bok-, romantik- och sexsugna läsare får för pengarna.

Vad jag tycker? Att boken är full av upprepningar, stundtals direkt tjatig. Att den (precis som de flesta tegelstensromaner) hade tjänat på en hel del strykningar. Att Christian Grey är en sagofigur: rik som ett troll, vacker, grym och charmig mellan piskrappen. Att den blott 21-åriga kvinnliga huvudpersonen Ana agerar som vore hon minst dubbelt så gammal, ingenting överraskar henne, trots att hon kommer in i historien som totalt sexuellt oerfaren. Och kallar sitt könsorgan för "där nere" ... hoppsan, det gör väl INGEN på 2000-talet?

Det är faktiskt inte någon bra bok. Ändå läste jag hela, stundtals rysande av obehag. Den har ett driv, ett ”jag-måste-veta-hur-det-går” (fast går gör det rätt ofta om ni ursäktar en enkel upplysning). Och det är i sig ett bra betyg som väldigt många böcker aldrig kommer i närheten av. Fast jag tror inte att jag slänger mig över tvåan och trean, undrar hur Linn U gjort?

Sedan är jag förstås avundsjuk också. Tänk om jag hade varit kvinnan bakom verket!  Översatt till 52 språk, spridd i ett 40-tal länder, såld i över 90 miljoner exemplar (den siffran gäller de tre böckerna sammantaget). Första filmen kommer om ett år. EL James behöver aldrig mer lyfta ett finger för att klara sin ekonomi, hennes bankkonton svämmar över av pengar. 

Men ett aber finns det, ett som väger tungt emot.

Man hade väl tvingats göra ingående research om BDSM-relationer. Jag är liksom inte lagd åt det hållet. Och pengar är ju tack och lov inte allt här i livet!

Copyright Klimakteriehäxan

Fotnot: Siffrorna om upplagor etc kommer från Wikipedia.

Tisdagstema på självaste julafton!

Hoppsan, det är inte bara julafton - det är tisdag också! Och, lite oväntat, dök ännu ett Tisdagstema upp. INSLAGET är nyckelordet. Allt jag behöver göra är att rikta kameran mot granen, men jag väljer att inte fotografera våra "riktiga" paket som förvisso är på plats. I stället fångar jag den där julgransprydnaden i trä  som visar vad som möjligen kan vara en variant på ängel som kommer på kälke med inslagna presenter i lasten. Kombinationen ängel och kälke är lite hisnande, håll med om det!

Den har inte mycket gemensamt med "den vanliga tomten" och jag tror att den har sina rötter i Asien någonstans, för därifrån kom den till mig en gång för rätt många jular sedan. Fler varianter på temat hittar du om du klickar här!

God Jul!

n

En riktigt härlig jul önskas ni alla, med hjälp av den numer traditionella och varje år lika pampiga Stenbecks-granen på Skeppsbron i Stockholm, fotograferad från Kastellholmen. Absolut och utan konkurrens Veckans fönster!

Copyright Klimakteriehäxan

Bra råd om barnuppfostran - CITAT

"Det är en del av uppfostran: släng inte legobitar på dina kompisar, säg tack för maten och var inte en jävla rasist!"

-Artisten Marit Bergman ger kloka råd om barnuppfostran i Svenska Dagbladet idag. Hon deltog tillsammans med sin tvååring i manifestationen mot rasism i Kärrtorp i går. Det tycks ha varit uppemot 20 000 deltagare. Imponerande och glädjande!

Citat - Hr Ehrenmark igen

"Hustrun har skubbat runt och köpt julklappar sen i början av oktober. Det är bäst att vara ute i tid, sa hon, för det blir så trångt och bökigt i varuhusen närmare jul. Tillåt mig utropa HA! För hon har hållit på sen hela tiden. Kvinnor älskar helt enkelt att gå i affärer och sen får Womens Lib säja vad de vill om könsrollstänkande."

-Torsten Ehrenmark kåserar under rubriken "Julklappsförslag". Texten är en av många i samlingsvolymen "Går det så går det", utgiven 1974. Jag har den som underhållning på toaletten ... en bit per besök ... 

Sista skyltsöndagen före jul

Visst är den rätt fyndig, skylten som gör förbipasserande uppmärksamma på att Fältöversten, ett affärscentrum vid Karlaplan i Stockholm, fyller 40 år och fortfarande är i full sving!? Alla granens "beståndsdelar" går förstås att köpa där inne. Men lite synd är det om dem som fortfarande har sin julshopping oavklarad. Jag hör tack och lov inte till dem.

Detta är hur som  helst sista skyltsöndagen före jul. Om du tittar in hos Pumita hittar du säkert till fler bloggare som söndagsskyltar!

Copyright Klimakteriehäxan

Julros

Nej men titta – en julros!
Verkligen inte, säger kanske du som är noga med detaljerna: en julros ser inte alls ut så där och den ska dessutom vara vit!
Jo, jag vet.
Men en tämligen nyutslagen ros i Stockholm, i december, nästan jul, ja faktiskt till vintersolståndet – nog måste det vara en julros?

Copyright Klimakteriehäxan

Citat i juletid

”Jag förstår inte varför alla husmödrar måste jäkta så till jul. Jag har sagt till min husmor år efter år att ’bry dej inte om att jobba ihjäl dej till julen. Det enda jag väntar mej är lutfisk och skinka med dopp och sillsallat och kalvsylta och pressylta och revbensspjäll, risgrynsgröt och saffransbröd,  pepparkakshus och sju sorters småkakor och klädd gran och lite girlanger i taket och tända ljus och ett litet berg med julklappar och nötter, fikon, russin och mandel och lackdoft och välstädat i hela huset men i övrigt kan du väl ta det lugnt’ har jag alltid predikat men vad hjälper det?”

-Torsten Ehrenmark (1919-1985) kåserar på tidigt 70-tal om julstress och kvinnligt och manligt ... Hans penna var älskad, hans Sommar-program och andra radioinsatser likaså. När jag nu läser om hans texter  (jag kan till och med höra hans röst!) blir jag förvånad över hur mycket som fortfarande är roligt och på pricken iakttaget. Välformulerad var han alltid. Och frågan är om han inte fortfarande är oöverträffad i genren.

Senaste nytt på bokfronten

Nu finns den, Klimakteriehäxans egen fågelbok: "Pippi på fåglar"!
Med 53 exempel ur den där samlingen jag länge inte visste att jag hade. De flesta med en liten vidhängande historia, allt hämtat här ifrån bloggen.

Det var rena nöjet att sätta ihop den, kan jag meddela! Framställd hos Japan Photo, går snabbt och blir snyggt.
Men det lönar sig inte att fråga efter den i bokhandeln. Upplagan är, kan man säga, begränsad. Totalt fem exemplar. Fast det går att göra fler, förstås.

Och allt tyder på att det blir fler pippi-bitar. Nummer 56 står i tur – och ligger redan på lut ...

Copyright Klimakteriehäxan