Bra köp!

Jag känner ganska många som inte köper blommor på något snabbköp, eftersom de tror att där säljs bara skräp. Själv är jag av en annan uppfattning. Tycker att jag ofta får jättefina blomster, både som krukväxter och snittblommor, dessutom till bra pris.

Presenterar härmed ett exempel som stärker min tes: köpte röda rosor på Ica lördagen den 27 juli. Nio stycken, 70 kronor (tror jag). Bilden är tagen i dag, två veckor senare. De ser i princip likadana ut som när jag just hade satt dem i vas, bara lite större! Någon sorts rekord kanske, men visst är det trevligt! Vilket bra köp eller hur?! Nu återstår frågan hur många fler dagar jag får njuta av buketten. Den verkar trivas!

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om att vistas i skogen

Finns det en mening jag läst i veckan som fått mig att stanna till en eller annan extra sekund? Det är Skriv-Robert som står för efterlysningen på lördagar och jag kan så gott som varje gång svara ja på frågan. Denna gång bläddrar jag snabbt i tidningen Skogsnära. En grupp människor är ute i naturen. De uppmanas till tystnad. Effekten? Jo fåglar, vind, insekter, ljus, fukt, dofter tar över och det blir en helt ny upplevelse. Skribenten kallar det för att "sinnenas skog gjorde entré". Tveklöst har vi svenskar stora möjligheter att vistas i skogen, ta ett skogsbad – nästan 70 procent av landets yta är faktiskt täckt av skog!

Så jag tar helt enkelt textens rubrik och kallar den Veckans mening:

När tog du ett skogsbad senast?

Copyright Klimakteriehäxan

Vanor och ovanor

Det är en ovanlig fredag idag. Ovanlig, för jag ska titta på tv halva eftermiddagen, det brukar jag aldrig göra annars. Men i dag spelar Sverige OS-final i pingis för herrlag och redan finalplatsen är en sensation som gläder en gammal pingislirare som jag. Kina är motståndare, och svårare kan det inte bli! Matchen börjar dock inte förrän klockan 15, så jag ska både hinna med ett dopp och lite hemmapyssel innan det är dags. Elisa Matildas fem fredagsfrågor klarar jag av här och nu!

1. Vad har du svårt för att äta med måtta? Allt som är gott ...
2. Vad säger du ofta som du vill sluta med? Förr lär jag ha sagt "oerhört" ideligen. Det tror jag inte jag gör längre, inte efter att jag sa det i direktsänd radio och efteråt fick ett lyssnarbrev med klagomål. Jag svarade (förstås) och sa att jag var oerhört lessen. Min familj kanske vet vad jag upprepar nu?
3. Vilken ovana har du tagit bort som har varit svårt? Nagelbitning, för länge sedan. Och rökning.
4. Vilket ställe återvänder du till bara för att du alltid gått dit? "Bafatt" finns inte som skäl. Men vi besöker nog ingen krog oftare än vi äter på Grums Pizzeria. Omärkvärdigt, prisvärt och gott.
5. Vad hoppas du för alltid fortsätter? Att hälsan överlever. Och att min familj förblir intakt.

Det blev SILVER! Truls Möregårdh får här sin medalj, Kristian Karlsson och Anton Källberg
har redan fått sina. Grabbarna gjorde en helt strålande match, tvingade kineserna till skiljeset
 i alla matcher. Finalen slutade ändå 3-0 till världens bästa pingisnation Kina. Oslagbara?
Tack för underhållningen från oss i tv-soffan!

Copyright Klimakteriehäxan

Hembyg(g)d

Ena dagen befinner jag mig i Barndomslandet. I min närhet finns hus byggda av flitiga och starka händer för väldigt många år sedan. Materialet är grovt timmer, med handsmidda spikar och stora stenar som trappa. Det är vackert, en njutning för sinnena.

Utsikt från vår balkong.

Sedan förflyttar jag mig till huvudstaden. Och visst vet jag att man kan leta upp hundraåriga miljöer här också, som i Vita bergen eller Gamla stan, men det är ändå de modernare höga husen som står för känslan av metropol. Vet hur jag, nyss anländ till New York, sakta gått på Manhattan med ögonen envist riktade nästan rakt upp i skyn, låtit blicken smeka de höga skraporna som tycks räcka ända in i himlen. Arkitektur är en konst! Naturligtvis ligger Stockholm efter Det Stora Äpplet, men det är ju ändå här jag hör hemma. 

Rätta mig gärna om du tycker att jag har fel, men jag tänker att vi alldeles för ofta fäster blicken i marken när vi är ute och går. Tveklöst missar man då en massa detaljrika fasader, dramatiska tak, hisnande balkonger, svepande linjer som ögonen mer än gärna följer. 

Därför är mitt svar på Mias helgfråga, fortfarande i sommarversionen i vilken hon efterlyser tips om en bok, en film, ett utflyktsmål, en tv-serie, en teater, en maträtt eller något annat skoj, att du helt enkelt ska ta en promenad i ditt närområde och envist titta uppåt. Du kan bli överraskad, bl a av kontrasten mellan dåtid och nutid precis som jag blir! 

Konserthusets baksida bjuder på många skojiga vinklar och vrår. Om man tittar noga!

Synd att missa de här balkongerna eller hur?

Bakom en sån här fasad ligger mycket tankearbete!

Musealt: kolla in den timrade knuten! Så hållbart bygger väl ingen längre?

Hötorgsskraporna.

Ännu ett exempel på forntida hantverk. Och Falu rödfärg.

Copyright Klimakteriehäxan

Nummerbyrån

3 800

-Så många timmar livesänds sporter från pågående OS i Paris. Undrar hur många jag kommer att ha tittat på när allt är över? Rätt många, den saken är klar. Heja Sverige!

Nummerbyrån

7 av 10

-Så många svenskar tycker att läsning är attraktivt. Exakt så står det på ett gratis bokmärke Adlibris delar ut. Dock är jag inte helt klar över vad "attraktivt" betyder i sammanhanget. Är det sexigt att ses med en bok i handen? Tilldragande att prata om något man läst? Ja varför inte?! Undersökningen är gjord av Verian i april i år, baserad på 1060 intervjuer. Och jag har fått ett sånt där bokmärke!

Tjugo frågor om sommar

Bloggarkompisen Enligt O publicerade för några dagar sen 20 frågor om sommaren.  Genom dem berättar hon lite om sin sommar och sin sommarläsning. Ja, varför inte? Jag kopierar och hänger på. Det har även Paula, Anna i Portugal, BP och Hanna gjort!

–  Sol eller skugga? Sol.

– Tegelsten eller tunnis? Bangar numera ofta för böcker som är på mer än 300 sidor, men ibland funkar det ändå.

– Sjö eller hav? Gillar allt vatten men inte med för stora vågor och definitivt inte med maneter.

– Badare eller badkruka? Badare. Så härligt det är!

– Strut eller bägare? Strut.

– Film eller tv-serie? Tv-serie blir det oftare än bio, men det är lite synd faktiskt.

– Pocket eller e-bok? Pocket. Men lyssnar ibland och laddar ner ibland.

– En i taget eller slalomläsning? En i taget gällde förr, nu kan jag hoppa lite. Dessutom alltid en hörbok i bilen.

– Hemma eller borta? Både och.  

– Feelgood eller deckare? Ingen genre är mig främmande. Jo förresten, fantasy/science fiction.

– Läslistor eller fri läsning? Fritt val, lyder impulser!

– Stad eller strand? Både-och.

– Planera eller vara spontan? Vara spontan. 

– Bokmärke eller hundöra? Bokmärke, självklart. Hundöron är ett våldsbrott mot en bok.

– Läsa ut eller ge upp? Förr i världen läste jag alltid ut oavsett vad jag tyckte om boken, men nu har jag insett att livet är inte evigt, så nu ger jag upp efter kanske 50 sidor eller så. Händer faktiskt förvånansvärt ofta!

– Sommar i P1 eller Allsång på Skansen? Enstaka men mycket få Sommar-program. I år hittills inget, annat än små snuttat som jag hört när jag suttit i bilen. 

– Läsarfavorit eller kritikerfavorit? Man kan inte lita på kritiker, men man kan heller inte lita på läsare om man inte känner varandra väl. Min man vet rätt bra vad jag gillar och vice versa.

– Fågelkvitter eller stadsljud? Koltrast. Han sjunger i staden!

– Aktiv eller slö semester? Ganska slö men kul om nånting händer!

– Snabbläsare eller långsamläsare? Väldigt olika, långsammare nu än förr. Men om boken "biter" brukar det gå rätt fort!

Skulle förstås kunna lägga till något om mitt tämligen intensiva tv-tittande under OS i Paris ... det finns så mycket rolig sport, och Sverige har mängder med duktiga idrottsmänniskor! Idag tisdag handboll, bordtennis, beachvolley och lite friidrott. Ja, man kan bli riktigt svettig faktiskt! Och än är det inte slut!

Stockrosens tid är nu! Och humlorna gläds.

Copyright Klimakteriehäxan

Nummerbyrån

22,6

-Så många plusgrader har vi i Årstaviken där jag just nu badar vareviga dag! En "medbadare" hade termometer med sig. (Om du undrar över min "nummerbyrå" så handlar det bara om att jag snappar upp en siffra som intresserar mig av en eller annan anledning, stor eller liten!)

Glad måndagskväll ...

 ...blev det på Stade de France i Paris och i tv-soffan här hemma! Armand "Mondo" Duplantis gjorde det alla väntade och trodde på; tog guld i stavhopp och kryddade det med ett världsrekord på 6.25. Helt obegripligt bra, superlativerna räcker inte till!

Lägg därtill att både herrarna och damerna gått vidare till kvartsfinal med medaljvittring i bordtennisens lagtävling. Och en svensk tjej jag aldrig förr hört talas om, Vanessa Kanga, har satt nytt svenskt rekord i diskus och blev femma i den olympiska finalen! Så häftigt!

Allt detta avnjöt jag tillsammans med jättegoda kräftor, härligt bröd, trevliga ostar och plommonpaj med vispgrädde. I gott sällskap dessutom! En glad måndagskväll! Hoppas på fler fina OS-kvällar i veckan, det ser lovande ut!

Copyright Klimakteriehäxan

Pretty Woman – när feelgood är som bäst

Om succéfilmen "Pretty Woman" med Julia Roberts och Richard Gere finns det olika åsikter. Somliga tycker att den glorifierar prostitution och är helt förkastlig, borde snarast förbjudas från alla (streaming)kanaler.

Och så finns det andra som ser den där rullen om och om igen, med ett leende på läpparna och Roxettes "It must have been love" ringande i öronen. Jag är en av dem! Råkar veta att Pernilla Wiberg ingår i "min" grupp, alltså de som älskar den här filmen och har sett den ett antal gånger, oklart hur många. Åtskilliga replikskiften kan jag utantill, favoritscener har jag och visst är det skönt med lyckliga slut! (Kalla inte det en spoiler, filmen är över trettio år gammal och sedan länge sedd av miljoner!)

Nu visar det sig att "Pretty Woman" har en historia alldeles själv. För vägen till internationell storsuccé var inte spikrak! Det började med att Richard Gere upprepade gånger tackade nej till rollen som Edward Lewis. Han sa inte ja förrän Julia Roberts personligen övertalade honom. Men hon var inte heller regissörens första val för huvudrollen: bl a Meg Ryan och Daryl Hannah avböjde. 

Filmens titel ändrades, från "3000" som (ganska kryptiskt) skulle syfta på summan Vivian tog för en veckas "arbete". "Pretty Woman" blev det efter att Roy Orbisons storhit plockades in. Musik blev viktig för hela filmen, inte minst scenen när Edward spelar för Vivian på flygeln i hotellets övergivna matsal. Stycket han framför ska Gere faktiskt själv ha komponerat, och spela piano kan han! Dessutom kom ju Roxette-låten in, fantastisk den också.

Klänning designad av Marilyn Vance.

När Edward tar Vivien med på hennes livs första operaföreställning har hon en otrolig röd klänning. Den var egentligen beställd i svart, men kostymören bytte färg i sista minuten och fick till en ikonisk modebild, i kärlekens röda färg, som gått till filmhistorien.

Roberts och Gere trivdes tillsammans och det märktes under inspelningen. Flera gånger improviserade de scener, och de gjorde det så bra att regissören Gerry Marshall struntade i manus och behöll det skådespelarna hittat på, ofta med alldeles äkta leenden och skratt.

Till mina älsklingsscener hör Vivians revanschbesök i tjusiga boutiqen som inte lät henne handla eftersom de inte tyckte att hon hörde till deras kundkrets. När den strikte Edward plötsligt prövar att gå barfota på gräset är också det ett gyllene ögonblick. Första (förbjudna) kyssen, förstås. Skumbadet. Älskar också den asiatiske turisten som ser Vivian pussa portieren bekom disken i hotellreceptionen: han tvekar, men hoppar upp och gör likadant. Romantiken går nästan att ta på när Edward sätter en sko på Vivians fot ... Vivians väninna Kit funderar över eventuella likheter med sagans Askungen som får heta Cinder-fucking-rella. Den diskrete och förstående hisspojken vill jag också krama!

Summan av kardemumman är att "Pretty Woman" blev Julia Roberts definitiva genombrott. Richard Gere fick ett nytt kvitto på att han var en av Hollywoods allra hetaste karlar. Och filmen drog in enorma summor världen över: över 460 miljoner dollar! Pengarna fortsätter rimligen att trilla in eftersom filmen ideligen dyker upp på olika tv-kanaler. Den kan också streamas på Netflix, HBO/Max och Disney+ om jag förstått rätt. 

Det har gått 34 år sedan premiären, Roberts och Gere har gjort hur många filmer som helst sedan dess, någon också tillsammans. Ingen av dem kommer att överträffa "Pretty Woman" i popularitet, det är jag säker på. De som vill dödskallemärka den kommer inte att segra! Vi andra ler, kanske lite fånigt, men när feelgood är som bäst ser den ut så här. Vilket väl också är anledningen till att jag gång på gång bloggat om den. Och säkert kommer att se den igen!

Copyright Klimakteriehäxan  

Skyltat!

Är det någon uppenbar risk för att mjölken ska bli bortglömd? Inser att dagens barn oftare dricker vatten än mjölk och att det inte alltid beror på att pengarna till skolluncherna krymper. Men när jag var liten var mjölken ett självklart måste, varje dag och till varje måltid (som jag minns det). 

Fast den som handlar sina dagligvaror vid Hornstull i Stockholm blir i alla fall ordentligt påmind om att köpa mjölk, till alla mjölkbönders glädje får man anta, via en skylt i storformat och med lysande lampor dessutom!

Därmed kan vi slå fast att ännu en Skyltsöndag har randats. BP är projektets fostermor, vanliga skyltbloggare är Angelgirl, Anki, Byblixtra, Carita , Christian, KajsaLisa,  LillaSyster, Paula, Pettas, Susjos, Stefan,Tony, Åke.

Här en begivenhet jag missade. Men katten verkar ha varit där.

Vi språkpoliser utsätts för diverse prövningar ... 

Den här skylten är med enbart för att den är så estetiskt tilltalande, i mitt tycke alltså.

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om kränkning

Varje lördag presenterar Skriv-Robert en mening den bok han läser. Jag brukar hänga på. Det ska vara en mening som har fått mig att stanna upp. Kanske är den humoristisk, men den kan lika gärna vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening hämtar jag från inledningen av kritikerhyllade "Mest kränkt vinner" av Lars Åberg, och så här skriver han om begreppet kränkning:

Allt oftare används begreppet som tillhygge i samhällsdebatten, och den förskjutningen från det personliga till det politiska passar utmärkt väl in i den pågående omvandlingen av Sverige, där känslor blir till argument. avstånd växer och centrum försvagas.

Låt mig ändå passa på att sprida lite växtglädje, kränkthet är ju inte nån särskilt kul företeelse – men som det blommar nu, som frukterna mognar, som humlorna surrar är det bara positiva känslor som dyker upp eller hur? Å en sån sommar, njutningarna står i kö!

Blomkruka i vår port. Välkommen hem, säger den ju!

 

Röd solhatt, så praktfull! Passar ju extra bra just idag, eftersom den 3 augusti är hattens dag!

Insekterna gillar verkligen röd solhatt.

Det finns så många plommon att det ser ut som om grenarna ska brytas av frukternas tyngd!

Copyright Klimakteriehäxan

Fem fina färska saker

Elisa Matilda är tillbaka från semester och därmed hennes fem fredagsfrågor, denna gång en "statuscheck". Både hon och frågorna är välkomna åter till vardagen! 

1. Vad har du spenderat tid på den senaste veckan? Bad, böcker, barn, barnbarn och bollar. De senare i olika storlek: hand- och pingisboll. OS som ni förstår. Alltså räknar jag in Sarah Sjöströms kanonguld till kategorin "bad"!
2. Hur var din juli månad? Bra! 
3. Har du några planer i augusti? Blir nog en ny sväng till Barndomslandet och så firar vi Sonens födelsedag. Dessutom ska vi äta kräftorna som sparats från ifjol. Hemfångade och hemkokta av min systerson. Brukar vara delikata.
4. Vad väntar nästa vecka? Mycket tv ... 
5. Vilket har hittills varit sommarens bästa ögonblick? Svårt val. Men när Matilda, 2,5, föreslog att vi skulle mata "ankorna" eftersom hon kom i håg att vi gett smulor till Årstavikens änder vid ett tidigare tillfälle tyckte jag det var både kul och gulligt. Så vi gjorde slag i saken! Och fåglarna blev också glada. Om jag lyfter blicken från det privata väljer jag Truls Möregårdhs seger över världsettan i pingis, kinesen Wang, i herrsingelturneringen i OS. Ny match i eftermiddag ... UPPDATERING: Det blir final med svenskt deltagande på söndag! Heja Truls! Obegripligt bra!

Hej alla änder, här bjuds det på godis!

Copyright Klimakteriehäxan

När törsten slår till

Vi är inne i en period när det är läge för kylda drycker. Det är naturligtvis alltid bra med vatten, men man kan släcka törsten med annat också om andan faller på. En gång när jag var i Venedig hände just det. Jag styrde stegen mot Harrys bar, väldigt välkänt ställe, mest av allt för att där serveras sedan länge en drink som heter Bellini och som blivit världsberömd. Den består i sin elegantaste form av champagne och persikojuice, men finns också i billigare varianter.

Drinken uppfanns i Italien 1948 av Giuseppe Cipriani, huvudbartender och ägare till den där baren. Blandningen han gjorde blev blekrosa. Och Cipriani hade fastnat för den rosa färg som han sett i en tavla målad på 1400-talet av Venedig-konstnären Giovanni Bellini, så där snodde han namnet.

För den som är av typen "kan själv" kan jag berätta att persikopurén enligt originalreceptet ska göras på vita persikor och socker. Ett modernt alternativ är att köpa en burk konserverade persikor som du kör länge i en mixer, eller att köpa en barnmatsburk med persikopuré. När man väl skaffat eller gjort persikopurén är det bara att tillsätta vin med bubblor. Vill man låtsas att man är i Italien väljer man kanske en flaska prosecco.

Men moderna människor vill ofta inte ha så mycket alkohol även om värmeböljan gör törsten stor. Då kan jag glädja den som vill ha en liten Bellini-känsla i husvagnen eller på balkongen: man kan gå till Systembolaget och köpa en flaska "Nozeco Peach Bellini" för 75 kronor. Den är jättegod och läskande! Och alkoholfri! Perfekt, för det är ju allom bekant att alkohol inte är nyttigt och inte funkar det som skönhetsmedel heller, även om folk i överförfriskat tillstånd ofta verkar tro det.

Någon ursprungs-Bellini så som den görs och serveras på Harrys bar i Venedig har jag dock aldrig smakat. Hade Sonen med mig i kanalernas stad. Han var kanske 12 och klädd i shorts, av den längre typen som var så populära ett tag. Men de var för korta för Harrys. Där rådde dresscode=shortsförbud och att grabben var bara barnet och dessutom i sällskap med sin mamma, mitt på blanka eftermiddagen, spelade ingen roll: vi kom inte in. Tji Bellini! Så jag har fått ta igen skadan på hemmaplan. Och nu har jag Nozeco i kylen.

Där har ni mitt svar för veckan på sommarversionen av Veckans helgfråga från Mia i bokhörnan: Tipsa om en bok, en film, ett utflyktsmål, en tv-serie, en teater, en maträtt eller något annat skoj.  Det blev en sommardryck! Skål!

Copyright Klimakteriehäxan

Besviken på en idol

Aldrig trodde jag att det skulle hända. Att jag skulle bli besviken på Jennifer Clement. I min värld en klar kandidat till Nobel-priset i litteratur, bara hon skriver ytterligare några böcker. Har höjt hennes romaner till skyarna, och det kan jag fortfarande stå för. (Har dock inte alls gett mig in på hennes poesi, och det kommer jag heller inte att göra.)

När jag så upptäckte att hon kommit ut med en självbiografi slog jag till och beställde den, tvärt emot hur jag normalt agerar: brukar lugnt vänta på pocketupplagan ... Men inte denna gång! Kastade mig över den på raken. "The Promised Party: Kahlo, Basquiat and Me" (Löftet om en fest) skulle bli en läsfest. Trodde jag.

Inledningsvis gillade jag de korta styckena, lite som bloggposter. Men undan för undan blev jag alltmer tveksam. Alla dessa namn (kända för många, ganska få kända för mig)! Alla dessa upprepningar! Alla dessa fyllor! Alla vilda nätter både med och utan narkotika! Alla dessa anekdoter som liknade varandra! Fast jag tänkte verkligen inte ge upp.

En kul detalj fastnade jag för under läsningen: "Widow Basquiat – A Love Story" (som handlar om den döde men enormt hyllade graffitikonstnären Jean-Michel Basquiat och hans flickvän) kom ut för 24 år sedan och har blivit en internationell storsuccé. Men först efter att elva förlag tackat nej till att publicera manuset ...

Nu har jag läst klart. Och omdömet kvarstår: jag är besviken. Gruvligt besviken. Men det måste väl komma nån mer roman? Så att ordningen återställs och Jennifer Clement får klättra upp på min piedestal igen.

Copyright Klimakteriehäxan