Den idiotsäkra bantningsmetoden

Äntligen.
Äntligen har jag kommit på den.
Metoden som garanterat kan göra en rund och glad människa mindre rund och (alltså) ännu gladare.

Egentligen borde denna upptäckt vara ett självklart Nobel-pris, men årets belöning gick ju till magsårsforskningen, så jag får väl acceptera det och vänta till nästa år på prispengarna.
Men nog är det konstigt att det skulle ta så lång tid, så många prov, så oändligt långa testserier, så krävande experiment för att komma fram till det ultimata resultatet.
Och alla dessa dags-, vecko- och månadstidningar, som i decennier levt på att uppmuntra jakten på de onödiga kalorierna, de borde också ha fattat galoppen för länge sedan och ägnat sin energi till artiklar på andra livsavgörande ämnesområden.
Men nej, det blev alltså jag som kom på det.

Metoden är inte bara idiotsäker, den är busenkel också.
Frukost: ät som du brukar, havregrynsgröt, någon frukt, kanske macka, ett ägg ibland.
Lunch: samma gamla matlåda som du brukar ha, eller en sallad från närmsta fik. Yoghurt när fantasin är slut och lunchmatsalen för långt bort.
Middag: det är här vi sätter in stöten.
Och går på lyxrestaurang. Fram med matsedeln!

Tveka inte inför en trerätters meny. Det kan också vara värt besväret att gå på ännu fler rätter.
Så här såg det ut härom kvällen:
Lite plock i väntan på beslut om huvudrätten skulle bli kött eller fisk kom först. En bit florstunn, centimeterbred och fingerlång pizzasmakande krispig sak. Jag skulle uppskatta vikten till ett gram. Rökta mandlar, cirka tre stycken per person. Och så karamelliserade solrosfrön, ungefär åtta stycken till var och en runt bordet.

Förrätten var en fluffig äggröra smaksatt med tryffel och rökt ål. En matsked per portion, och i botten på min en smula av något som kan ha varit ål.
Jag valde kött till varmrätt, hjortrygg. Fick tre små fina bitar med en blomkålssak som tillbehör. Tänk er en halv tändsticksask av minsta Solstickan-modell och ni har storleken. Dessutom en puré som uppgavs bestå av kantareller och något mer som jag glömt, upplagt som av en mästares målarpensel för att ge hjorten rätt inramning.
Den som väntade på potatisen väntade förgäves, men det som serverades var jättegott.

Till dessert fick vi fyra anrättningar som jag skulle vilja kalla smakprover: hjortronshot, kanske två centiliter, en liten kub hallonmarmelad, en pyttekula chokladtryffel och en ännu mycket mindre aning av choklad med mintsmak, på en träpinne.
Blev jag mätt? Inte särskilt. Men inte gick jag upp i vikt heller.
Det är naturligtvis det som är hemligheten.

Här har man gått och undrat i åratal hur filmstjärnor, prinsessor, mannekänger, tjusiga fruntimmer över huvud taget, bär sig åt för att både gå på massor av galamiddagar och hålla den slanka linjen.
Jo, de har ingått en hemlig pakt med alla världens stjärnkockar.
Grundregeln är: ju finare middag, desto mindre mat. Gäller bara att sätta det i system.
Helt enkelt den idiotsäkra bantningsmetoden: inta din middag på lyxrestaurang och du kan glömma allt snack om glykemiskt index, kalorier, kilojoule, kolhydrater och omega 3. För äter man så små portioner kan man lugnt stoppa i sig varenda smula.
Det blir ändå nästan ingenting.

Men det finns förstås ett litet men dock problem med den här metoden: den blir rätt dyr.
Det gäller alltså att hitta någon som bjuder och betalar, för annars är man snart tillbaka på blodpuddingen igen. Och den kryllar verkligen av socker, fett och kalorier!

Copyright Klimakteriehäxan