Kändisspotting på bokmässan

Det är kändistätt i Göteborg. Man behöver inte ens gå till foajén på Park Hotel för att ägna sig åt kändisspotting – man kan börja redan på gatan, för där bland Kallar och Ador kommmer de spatserande, författarna som rest hit för att fira sin yrkesgrupps största svenska firmafest.
Viveka Lärn, till exempel, var ute på staden och shoppade – inför mässbesök, får man anta. Medan jag såg på blev det stickad poncho med kaninskinn. Och jo, visst köpte hon två?
Heidi von Born borde ha gått till frissan och låtit färga in utväxten med resten av håret.

PO Enquist har väl slutat växa – han fyllde 70 på bokmässan i fjol och blev allmänt firad.
I år är han därmed rimligen 71, och oförändrat en av de allra längsta på mässgolvet. Höjer sig med andra ord över mängden. I år erkänner han dessutom att han tills han var 60 var för blyg för att på allvar våga skriva om sex.
Kerstin Ekman kontrade med att hon var allergisk mot uttrycket ”ha sex” och nog kan man ge henne lite rätt därvid lag.

En man i Aftonbladets monter presenterade dagens program:
-Och sen kommer Håkan Jaensson.
Kort paus.
-Ja, alltså, Håkan Jaensson, det är jag det…
Jan Guillou tycktes flänga från monter till monter, syntes alltså inte bara hos egna förlaget.
Selma Lagerlöf fanns med citat på t-tröjor, men 200 spänn var för dyrt – man kan ju få mycket längre text av henne för betydligt mindre slant…
Lasse Berghagens diktantologi delas ut alldeles gratis, i skarp kontrast till allt som man till exempel vill äta: mineralvatten 25 kronor, en macka 60.
Människan lever ju inte av ord allena, inte ens på bokmässa.

Olof Buckhard gjorde dramatik av någons text, det syntes på långt håll fast jag inte hörde vad han sa.
Elin Lindqvist hade inga kunder när jag passerade hennes signeringsbås – pappa Herman drog betydligt fler. Men hon är sötare.
Alexandra Charles såg sval ut i mörkvitt där hon vimlade bland bokhyllorna.
Björn Hellberg, det levande idrottsoraklet, hade pratsamma bokläsare i kö.
Den unge Johannes Anyuru läste egna verser för en andäktig publik – 95 procent damer, förstås.

Aino Trosell pratade om relationen mellan mor och dotter, Cecilia Hagen läste högt om Ingmar Bergman ur en bok som handlar om prinsessan Diana (?!).
Från förlaget Brain Books lärde man ut hjärngympa, Eva Dahlgren orsakade jätteträngsel som tvingade åhörarna till en del konkret gympa för att ta sig inom hörhåll.

Män är sällan färgklickar, men på mässan finns två lysande – ja, verkligen lysande – undantag:
Lennart Hellsing i knallgul kostym. Och så Carl Jan Granqvist i illrött. Klart uppiggande.
Liza Marklund inte hunnit till hotellet för att byta om efter kvällspartyt, så hon kom för att tala om kvinnligt ledarskap i djupt urringad, glittrande, kort aftonklänning med tyll runt knäna. Till detta trendriktig och rymlig metallglänsande väska – men skorna, Liza, skorna?!!?
Hanne Vibeke Holst hade däremot klätt sig för ännu en dag på jobbet – svarta jeans och svart tröja. Bröt av med Burberry-rutig halsduk. Henning Mankell, som alltmer börjar likna svärfar Ingmar Bergman, såg ledig ut i slapp svettiströja. Sa blygsamt:
-Jag kan ju inte gå omkring och tänka på att jag har sålt 30 miljoner böcker.
Nej. Och helt klart är att inkomsterna har inte gått till klädinköp.
-Pengar kan man skänka bort, sa han.
Fast vi fick inte veta om han gjort det.
Någon stor internationell stjärna – om man alltså inte ska räkna Mankell dit – såg jag inte röken av.
Kan möjligen bero på att jag helt enkelt inte känner igen dem.

Copyright Klimakteriehäxan