När pizzan äts ljummen

Pizzan kommer rykande het direkt ur stenugnen och landar på min tallrik. En svensk paradrätt, numera, perfekt året om.
Det är gott med pizza, både i dess nya hemland Sverige och i dess ursprungliga, italienska, hemtrakter.

Men den smakar absolut bäst just som nu, inom räckhåll för den galanta pizzabagaren som då och då underhåller gästerna med sin jongleringskonst. Varje gång en degrundel flyger upp i luften jublar närvarande barn: det är ju nu man ser att matlagning kan vara kul!

Jag drar mig till minnes hur jag och Maken någon av våra första somrar tillsammans satt på en uteservering med en flaska Chianti och väntade, medan en Capricciosa och en Calzone gräddades där inne.

Då kommer en man i 30-årsåldern med slipsen flaxande runt öronen. Han ser svårartad jäktad ut, rusar fram till disken och beställer något. Servitören föreslår med en vänlig handrörelse att gästen ska slå sig ner en stund, det tar ju trots allt några minuter att fixa en pizza även om kocken är rask.

Mannen sätter sig längst ut på en stolskant, kastar en blick på sitt armbandsur, trummar med fingrarna mot bordsskivan, tittar med härjad blick ut över de andra hungriga som redan fått sin mat, reser sig, går ett varv bortåt ugnen, tittar på klockan en gång till, suckar, sätter sig igen, kollar klockan, reser sig och hämtar ett glas vatten, ställer sig vid kassan tills han – äntligen! – kan ta tag i ett par platta kartonger och rusa ut på gatan igen.

Vi ser hela skådespelet och förundras.
Kan inte begripa varför den där tokstollen inte ska äta sin pizza i lugn och ro, varför han måste bära iväg den, alla vet väl ändå att den är godast alldeles nygräddad, innan den hunnit svalna? Att efterhandsvärma den, i micro eller vanlig ugn, blir inte alls lika gott!

Men en dag förstod vi.
För då hade vi också blivit föräldrar.
Att skaffa barn förändrar ju ens liv dramatiskt.
En effekt är faktiskt, att man med små barn hemma går över till hämtpizza. Att den inte smakar riktigt lika bra ljummen är en av alla de smällar man får ta, som tur är en rätt hanterlig motgång, trots allt.

Till dig som just gått över från nybakt pizza till hämtpizza av nyss nämnd anledning har jag dock ett tröstens ord: en vacker dag, inte alls så avlägsen som det kan tyckas just nu, är det helt OK att äta på pizzerian igen.
Ibland, men långt ifrån alltid, kan det till och med hända att ungarna hänger med, alldeles frivilligt.
Och rätt som det är kräver de rent av att få smaka på den där Chiantin.

Copyright Klimakteriehäxan