Eget bo

Den som följt min blogg och/eller läst min bok vet nog vid det här laget att jag hyser ett visst intresse för bostäder.
Bostäder i allmänhet – och bostäder där unga människor kan sätta eget bo i synnerhet.
Gummibolls-, bumerangbarnen och biffgaparna har alla samma problem: det är så gott som omöjligt att hitta någonstans där man som nybörjare i vuxenlivet har chans och råd att bo.

Sonen trodde länge att man bara kunde bo inne i huvudstaden, men blev så småningom varse att även en förort ett antal t-banestationer bort var en bra lösning. Tur som en tokig hade han som fick en hyresetta med riktigt kontrakt. Den turen har långt ifrån alla.

Men visst finns det bostäder att tillgå, att påstå något annat vore direkt lögnaktigt. En kollega önskar hett att hennes vuxne son ska få något eget att ställa in säng, skor i storlek 46 och laptop i, men hittills har jakten varit förgäves.
Inte för att det inte finns bostäder alltså.
Det finns. Fast till vilket pris?

Först blev hon glad när han hittade en etta i Sollentuna.
Glädjen bleknade fort. Det som erbjöds var 12 kvadratmeter med del i badrum, hur det var med köket verkade oklart, men priset var desto tydligare: 2 800 kronor i månaden. Utan toalett! Flera mil från centrum!
Snudd på skamligt, eller hur?

Ett annat rum på lika många (få?) kvadrat står ledigt och väntar i Globenområdet. Badrumslösning oklar. Den som hyr ut vill i alla fall ha hjälp med kattvakt, i hyran ingår ospecificerade möbler, el och bredband – hela paketet, inklusive kattsällskap: 3500 spänn. Ja men 12 kvadratmeter – inget problem om det är storleken på ett rum hemma hos mor och far, men som eget, självständigt boende?

Nästa chans uppenbarar sig i Stureby, en bra bit söder om Stockholms city. Här var ytan 49 kvadrat, ganska rymligt för en etta, som dessutom skulle vara nyrenoverad och på nätsidan såg väldigt tjusig ut – bostäder gör det, även de minsta och kyffigaste, om man fotograferar dem med vidvinkelobjektiv och kör med lite homestyling, d v s tar bort allt löst som man så gärna omger sig med medan man håller på och bor.

Så kom prislappen. Ja, vad kan man tänkas betala för en etta?
Jo 11 000 begärde man. I månaden.
Skattade pengar.
Hur mycket måste man tjäna då? På vilket ungdomsjobb? Inget för McDonalds-personal precis! Och även om det finns unga människor som har höga inkomster – hur många har chansen?

Gummibollsbarnen och biffgaparna är här för att stanna i de allra flesta fall.
Stanna hemma hos mamma och pappa, alltså.
Tills någon vinner storkovan på tips. Eller något annat extremt tursamt inträffar.
Hoppas kan man ju alltid.

Copyright Klimakteriehäxan