Familjeliv

Hon är allt en kvinna bör vara: intelligent, urstark, vacker, smart. Och med moderskänslor som går utanpå det mesta.
Jag har lärt känna henne via tv-rutan.
Mamma Tiger har fyra barn, två pojkar och två flickor. Man behöver inte tvivla på släktskapet: alla fem har karakteristiska vita runda fläckar på öronen.

Mamma Tiger har blivit ensamförälder, för Pappa Tiger är skadad och satt ut spel. Men hon tar hand om ungarna, lär dem allt en tiger måste kunna, ger dem mat, skyddar dem mot fiender, tar dem på en svalkande simtur. Första gången vi får träffa familjen är "barnen" de sötaste kattungar man kan tänka sig, de rullar runt med varandra, de tuktas varsamt av sin mor som bär dem i munnen – försiktigt försiktigt! – när de inte lyder och går åt rätt håll.

Och alltihop får jag vara med om. Sitter som fastlimmad, ovanpå fjärrkontrollen, i soffan: här ska inte bytas kanal!
Speakerrösten i programserien tillhör ingen mindre än David Attenborough, den legendariske britten som umgåtts på nära håll med alla möjliga sorters djur i decennier. Den här gången levereras det fullständigt fascinerande bildmaterialet via kameror kamouflerade till bitar av stockar. De bärs omkring i indiska djungeln av elefanter, som kan ströva fritt bland de andra djuren.

Manuset är skrivet så att ingen kan betvivla berättelsen: någon har läst djurens tankar. Attenboroughs karakteristiska röst tolkar mammans oro, ungarnas olydiga syskongnabb, minsta fight om finaste köttbiten när jaktbytet är nedlagt.
I utkanten lurar fienden, en främmande tigerhanne som vill ha sitt revir i fred, utan uppstudsiga tonårstigrar som inkräktar. Hur ska det gå?

Men man behöver inte bege sig ända till Indien för att uppleva att familjeliv i djurens värld kan vara dramatiskt.
Svanparet, som år efter år häckar vid Årsta holmar, fick sju ungar i år. De var fyra när jag såg dem nästa gång. Och nu är de barnlösa.
Sothönan, den gulliga, hade åtminstone fyra – heter det sotkycklingar? – som utgångsläge. Häromdagen bara en. Vart tar fågelungarna vägen?

Det är naturens grymma lagar som gäller. En granne stannar till när jag försöker få bild på sothönan och hennes enda överlevande barn. Vi diskuterar deras öde.
-Måsarna tar dom, säger hon.
-Och trutarna!
En annan granne ansluter.
-Hundar som inte går i koppel och en och annan katt tar gärna små försvarslösa fågelungar,säger han.

Sedan blir det svårt att få det hela att gå ihop.
När Mamma Tiger lägger ner en jättevacker hjort för att hennes småttingar ska bli mätta är det helt OK på något vis.
Men om truten flyger till gapande munnar i sitt bo med sothönans ungar, då är vi inte alls med utan står helt på sothönans sida. Vi är lika inkonsekventa som naturen själv. För naturligtvis har hjorten som Mamma Tiger, nästan påhejad av tv-publiken, bitit nacken av också en mamma …

Familjeliv i djurens värld är inte logiskt. Men spännande, håll med om det! Och tänk den dag David Attenborough ger röst åt en sothöna i Årstaviken – vilket gripande äventyr det blir!
Fast vem vet. Med bra manus och rätt speakerröst kanske mina sympatier än en gång hamnar inte på offrens sida, utan på mördarnas ...


Copyright Klimakteriehäxan

”Tigern – med dold kamera” ("Tiger - Spy in the Jungle") heter BBC-serien och åtminstone något av de tre avsnitten visas igen i SVT:s Kunskapskanalen i dag, onsdagen den 24 och på söndag, den 28 juni. Här kan du läsa mer, se stillbilder och kortare avsnitt ur serien. Det är också där jag lånat (snott? men detta kan väl betraktas som marknadsföring!) tigerbilden ovan.