Samma dag som varenda tidning presenterar den 50:e årgången av sommarpra-tarna har jag – hör och häpna – spelat in ett Sommar-program. Fast ett regionalt.
Jag har tillbringat eftermiddagen på Radio Värmland i Karlstad, med lurar på huvudet och ljudteknikern Örjan vid knapparna och radioproducenten Johanna med tidtagarur i hand och öron på skaft.
Faktum är att det var en riktig utmaning. Visserligen sa jag ja på stört när de ringde och frågade om jag ville vara med, men inte hade jag tänkt igenom saken. Många år har gått sedan jag kände att jag hade ett alldeles självklart Sommar-manus i mig, i dag känns kraven större – jag har ju också blivit äldre och, förhoppningsvis, lite klokare.
Men nu är det gjort. Fast det blev lite skakigare i spurten än nödvändigt. I går kväll började snoret rinna okontrollerbart, jag hade en envis hackhosta, dov huvudvärk och kände mig allmänt eländig. Fast jag visste ju att det var skärpning som gällde. På apoteket köpte jag ett extrakt av röd solhatt som skulle droppas i vatten och drickas – jag körde stenhårt med det, en gång i timmen! Sedan fick det bli lite Alvedon och i morse en rejäl dos kaffe.
Med halstabletter, pappersnäsdukar och vatten på bordet bredvid mikrofonen drog jag igång. Nu är det gjort.
Tio personer är sommarpratare i Radio Värmland, jag är i gott sällskap – eller vad säger ni om en skara som innehåller så olika namn som Färjestads och Tre Kronors Jörgen Jönsson och Gullan Lindblad, ett av landets rivigaste fruntimmer i politikernischen, även om hon är pensionär idag.
De timslånga programmen sänds i en ordning som lottats, ett i veckan. Mitt går ut näst sist, den 3 augusti med repris den 12, båda gångerna klockan 15.03 i P4 – och så på webben, förstås. Men dit är det ju faktiskt jättelångt!
Jag kommer att hinna ångra mig massor med gånger: varför sa jag inte det, hur tänkte jag där? Å andra sidan känner jag folk som gjort ”riktiga” Sommar och i princip fått hela semestern förstörd för att de grubblat så vansinnigt mycket på programmets innehåll och utformning. Bara att välja musiken kan hålla en vaken, jag lovar!
Gjort är gjort, även om det inte är sänt. Hoppas att talesättet ”bättre sänt än aldrig” håller! Och dessutom tror jag att jag ska ta ännu en kur med röd solhatt när förkylning hotar nästa gång. Annars kör jag med svart eller vit solhatt av halm - men ingendera är aktuell en dag som denna, när sommartemperaturen var SEX plusgrader i centrala Stockholm!
Copyright Klimakteriehäxan
Bilden på radioapparaten har jag lånat från Roberts radio - den är täckt med swarovski-kristaller ... också en sorts kristallradio ...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Åh, var det redan nu det var inspelning! Vilken osis med snuvan, sådan kan förta en del glädje.
SvaraRaderaOch med mitt tv-nervpirr i färskt minne har jag inte alls svårt att förstå hur det kändes! Naturligtvis ska jag se till att få lyssna på det!
Programmet blir säkert lika kul som din blogg! Och visst längtar man efter solhattsväder igen!
SvaraRaderaÅh vad roligt att få göra ett sommarprogram! Blir ju lite som att blogga, fast med musik till...
SvaraRaderaTänk att jag känner en sommarpratare!
SvaraRaderaGrattis! Du tog dig igenom det trots en del hinder. Hoppas programmet blir avlyssnat av många och omtyckt av majoriteten!
SvaraRaderaDuktig är du solklart.
Kulsprutan
Hannele - en sommarpratare i regionalklassen, glöm inte det!!!
SvaraRaderaAlla ni andra - tack för glada tillrop. Jag ska (om jag törs och inte drabbas av totalångest) lägga ut länken till programmet när det blir dags, det går ju att höra på nätet.
så du kommer till Hisingen..
SvaraRaderaKlart att du vågar lägga ut länken!
SvaraRaderaOch vilken urtjusig transistor! Påminner i modellen om den första vi hade, svart läder... OCH så märkvärdig den var! Jag tror det var det första riktigt moderna vi hade i vårt hem. Tv köpte de inte förrän -65.. tror jag det var.