Nu är det gjort. Min debut som sommarpratare i radio är avklarad. Fast ”bara” regionalt, förstås. Hur det gick? Tja, det får nog andra bedöma. Lite ledsen är jag för att det som skulle vara ett stycke på marimba nu framförs på fiol, men jag hoppas att ingen tror att jag inte hör skillnaden …
Om du är intresserad och kan/vill/orkar så går det att lyssna i efterhand, programmet ligger kvar på nätet i en månad. Men eftersom det är lite svårt att hitta har jag förenklat saken:
Här hör du första halvtimmen, här den andra. Tre minuter nyheter ligger först i varje halvtimmesblock.
Copyright Klimakteriehäxan
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Å, detta måste jag höra såklart :-)
SvaraRaderaAha, spännade:-) Det måste jag höra på.
SvaraRaderaAng. din kommentar från mitt inlägg "Bildligt Talat", om skor. Skulle du gå med pumps eller högklackat från Humlegården till Tanto? Inte jag i alla fall:-)
Det finns en gay-bild till hos mig nu och fler fylls på.
Hade
Kul om fler lyssnar, det lär inte vara nån jättepublik på reg.radion ...
SvaraRaderaNä mina högklackade promenader, de finns nog inte längre ... ecco-sandaler!!! i dom kan jag gå flera mil om det behövs!
Kul! Ska absolut lyssna. Har en kusin också som gjort samma sak så nu har jag två program på kö...
SvaraRaderaI helgen, jag lovar. Det ska bli kul att höra din röst och vad du har att säga.
SvaraRaderaDet här vill jag lyssna på. :-)
SvaraRaderaÄntligen lyssnar jag på dig. Läste för ett tag sedan det här blogginlägget, men glömde bort det tills jag idag blev påmind av ett inlägg hos Bloggblad.
SvaraRaderaÄnnu har jag ca fem minuter kvar, men jag kan berätta att tårarna runnit av nostalgi, igenkänning och skratt.
Sandöskolan gick även jag på innan jag for som biståndsarbetare till just Nicaragua. Läste även spanska där, för Marcello, men han var kanske inte där när du gick där. Möjligen Elio från Brasilien?
Skrattade högt när jag hörde din historia om besöket i La Esperanza och när du blir en riktig pobrecita. Precis samma sak råkade jag ut för ett flertal gånger i Nicaragua. Då var jag också 30 år, långt från familjen i det kalla och snöiga Sverige, hade inga barn och än mindre någon man. Sedermera både gifte jag mig och fick barn i Nicaragua, men det är en annan historia.
Tack för ett mycket bra program! Fast det var synd att inte marimban kom med.
Och "Ro utan åror" står i bokhyllan. Utläst och begråten.
Nu blev det fel: Marcelo stavas förstås med ett l på spanska. Det är på italienska det är två l.
SvaraRaderaJo då, Susanne, Marcelo fanns på plats, (nästan) alla flickors förtjusning!!!
SvaraRaderaRoligt att du lyssnat och gillade det du hörde. Och jag hoppas att du hört marimba i Centralamerika, när nu inte jag lyckades bjuda på nån ...