Här sitter ett par och ugglar - Pippi på fåglar 44

Det sitter två ugglor på väggen i mitt sovrum. Söta små ull-ugglor, skapade av flitiga händer, monterade på en bit trä som ser ut att ha upplevt betydligt värre saker.
Visst är det något visst med ugglor!

I Barndomslandet hörde vi ofta kattugglans hoande. Det var lite oklart var själva boet fanns, men att det fanns rådde ingen tvekan om. En sommar klev min pappa fram som han brukade, rätt nära vårt hus, men bland träden i en inte alltför tät skog. Plötsligt hörde han ett riktigt ilsket skrik, för att i nästa bråkdel av en sekund känna hur något högg honom i nacken.

Det var mamma kattuggla, som uppenbarligen ansåg att en inkräktare kommit alldeles för nära hennes hem och barn. Dock var bytet i tyngsta laget för att släpas bort, så hon fick släppa taget. Pappa, som inte anat några ugglor i mossen, tappade mössan (nej, det fanns inga ugglor i den) och hade rejäla märken efter de vassa klorna i sitt skinn.

En annan sommar fanns ett nytt gäng nykläckta ugglebarn runt knuten. Och efter ett par veckors enträget matande och nattligt oväsen ansågs de vara flygfärdiga. Men även uggleungar behöver flyglektioner innan certifikatet är klart och färdigheten godkänd. Mamma kattuggla hittade den idealiska övningsplatsen: taket till vår vedbod, klätt i korrugerad plåt. En perfekt rutschkana som avstamp ut i den fria luften.

Vi lyckades se hur det gick till, tyvärr hade vi inte tillgång till någon sorts filmkamera som kunde ha förevigat föreställningen – det var ju också lite mörkt i sommarnatten.
Uppradade på taknocken satt de plötsligt, mamman hade väl lyft dit dem. Sedan puttade hon resolut iväg en efter en, som vilt flaxande och småskrikande gjorde allt för att inte kraschlanda på vedbacken. Proceduren upprepades, det gick bättre och bättre, så småningom förklarades lektionen avslutad.

Just nu hör och ser jag andra fågelföräldrar flyga härs och tvärs för att mata sina små, som växer så det knakar. Skatungarna skränar, sothönsen håller koll på de sina, svanen har ännu inte paraderat med årets kull så att jag sett den, men naturligtvis simmar de där ute i vassen.

Min serie Pippi på fåglar har som ni kanske märkt legat nere ett tag nu – men är man fågelskådare så är man. Inte bara att lägga av hur som helst!
Det här var alltså nummer 44. Är du nyfiken på tidigare upplagor, klicka bara på etiketten "pippi" här nedan - du träffar på allt, från handväskor, klädnypor, textilier och smycken till ljussläckare, burkar och fåglar som absolut inte kan användas till något särskilt alls!

Copyright Klimakteriehäxan