I dag har jag gjort en insats som med största säkerhet höjt min status som klimakteriehäxa/bitterfitta/bitch. Alltså inget popularitetsfrämjande på någon front.
Vi satt i bussen i morse när han började tala i sin telefon. Nej, han talade inte. Kanske hade han glömt att han över huvud taget hade en telefon, en mojäng som faktiskt förstärker och vidarebefordrar hans röst så att den kan höras på andra sidan klotet vid behov. Den här gången behövdes den liksom inte.
En efter en lade vi medpassagerare ner våra böcker, korsord och tidningar. Mannens röst ekade i hela bussen, vi kunde dra i oss varenda stavelse av hans – naturligtvis – jätteprivata samtal. Att koncentrera sig på annat var omöjligt.
Efter några minuter bestämde jag mig.
Karln satt precis bakom min rygg.
Övervägde min insats. Skulle jag stämma upp "Tala närmre, håll telefon intill din mun! Låt oss låtsas vi är ensamma en stund ..." Nej, den hederliga gamla schlagern (Jim Reeves på engelska och Gunnar Wiklund på svenska) skulle bli ett alltför subtilt påpekande. Och inte var jag ju precis uppsjungen heller ...
Jag knackade honom på axeln och frågade, ganska tyst, om han var medveten om att han skrek.
Han sänkte faktiskt volymen, gav mig en mycket sned blick och gick av vid nästa hållplats, sedan den där oförskämda människan (jag) stört honom å det grövsta.
I bussen mötte jag plötsligt många glada blickar som strax på nytt kunde sänkas till boken eller vad det nu var folk hade i knät.
Jag tolkade det faktiskt som tacksamhet. Och fortsätter bära mitt nom de guerre med glädje. För en sorts krig, om än inte så blodigt, är det.
Men hur skulle det vara med lite Gunnar Wiklund i bussarnas högtalare emellanåt? Rätt så passande, eller hur?
Copyright Klimakteriehäxan
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Det vore absolut passande. Och melodin är ju väldigt fin om jag inte minns helt fel.
SvaraRaderaMåste även säga att jag är imponerad av ditt agerande, så borde fler av oss göra, för det är ju faktiskt mobilskrikarna som stör "oss", inte "vi" dem.
Jag hade hoppats att du skulle sjunga...
SvaraRaderaDet är helt otroligt att så många som är så tekniskt bevandrade inte fattar att de skriker. Maken brukar säga att jag pratar högt i den vanliga (den andra pratar jag sällan i) - men han har inte hört sig själv prata i mobiltelefon.
några i st f alla och ett ´att´ fattas (tycker jag) mellan bära och mitt i den sista paragrafen, men jag kan ha fel....
SvaraRaderaKulsprutan
fast det var det ju inte det det handlade om
SvaraRaderaKulsprutan igen
Kulsprutan, jag har verkligen grubblat över vad du menat - men NU har jag fattat. Du har helt rätt om alla, vilket numera är ändrat. Men om att-et gäller, att det går att ha vilketdera, en smaksak - ej att förväxla med futurum-att i "kommer att". Där behövs det. Anser vi gammalmodiga ...
SvaraRaderaDu har delvis rätt och jag ska också delvis hängas (re:Bellman) :o) trots att jag uttryckt mig felaktigt.
SvaraRaderaDet är mellan ´fortsätter´ och ´bära´ som att-et fattas enl min åsikt. Jag menar förstås infinitivmärke här. Men det kanske inte behövs just i det här sammanhanget och i s f ska jag inte hängas riktigt lika mycket.
Fast, som sagt, det var ju inte det din blogg handlade om.
Och att hänga med dig vore både en ära och förmodligen ganska kul.
Gammalmodiga Kulsprutan