Det viktiga språket

Att svenska språket inte är alldeles lätthanterligt, det har vi förstått lite till mans. Och rätt som det är dyker det upp i skoldebatten: barn lär sig knappt att läsa och skriva, misshandlar den grammatik de är helt obekanta med och tar sig fram medelst grymtningar och sms-vokabulär, uppblandat med ett och annat ba, typ.

Vems är då felet? Ja vi kan nog skuldbelägga olika aktörer: föräldrar, visst, men inte minst lärare. Lägger de ner tillräckligt krut i undervisningen? Har de verktyg och kunskap nog att inspirera och väcka intresse för det viktiga språket? För hur man än vänder på saken: den som har ett rikt och fungerande språk, den har också ett stort försprång på många områden i livet.

I dag mötte jag en mamma som med förtvivlad min satt med ett papper i handen. Hon hade precis läst ett klassbrev från en omtyckt och förment duktig lärarinna. Det handlade om just svenskundervisningen. Lärarinnan  skrev: ”barnen måste förstå hur det tjäns, de måste vara berädda på svårare utmaningar”. Brevet fortsatte i samma stil, grodorna staplades på raderna, men slutade i alla fall med att just rättstavning skulle hon satsa på under många lektioner framöver.

Den här mamman formulerade ett försiktigt kritiskt men ändå vänligt svar. Vill ju inte stöta sig med en människa som på många sätt fungerar bra tillsammans med ungarna. Och lärarinnan hörde av sig igen. Det framgick att mottagarna var ganska många – flera föräldrar hade uppenbarligen drabbats av skrämselhicka när de öppnat sin mailbox.

Vad hon svarade? Jo, att hon kanske hade varit lite snabb och inte kollat sin text så noga. Hon bad om ursäkt – ursäckt! – för det. Och så lade hon till ett löfte som säkert var avsett att båda gott för framtiden. Skrev: ”Nästa gång ska jag kontur läsa lite bättre.” Kontur och läsa var för säkerhets skull särskrivet. Och korrekturläsare är definitivt ett yrke hon inte har läggning för.

Nu undrar du om jag raljerar? Driver med en stackars underbetald lärarkraft som gör så gott hon kan? Nej, det gör jag absolut inte.
Men sörjer, det gör jag.

Copyright Klimakteriehäxan