Dagen gick och jag kom hem. Öppnade kylen och blev besviken: ingen hummer syntes till. Nähä, vad skulle vi äta nu då? Det fanns dock ett svar på frågan. Maken såg lite lustig ut, en blandning av lätt skamsenhet och glad upphetsning. Han hämtade in maten. Den förvarades i februarikylan på balkongen.
För visst hade han köpt hummer. Fiskhandlaren hade rynkat lite på näsan åt de där extraprisdjuren och pekat i disken, sagt: Där har du hummer värd namnet!
Det blev alltså affär. När hummern kläddes av i köket var den stor som en mindre tax, ungefär. Den hade helt enkelt inte fått plats i kylskåpet. Jag blev ängslig: skulle den där verkligen gå att äta? Stora skaldjur kan bli både torra, träiga och trådiga i köttet. Men vår hummer var hur som helst en fantastisk uppenbarelse. Klorna var stora som mina händer - jag tog bild för att ha bevis för påståendet, men det fotot kan jag nu inte hitta.
Dock såg jag hur den där Valentin-hummern gjorde ett lysande rött hjärta med klorna. Det blev en underbar middag. Fast den var inte till extrapris ... dock har jag aktat mig för att fråga HUR mycket den faktiskt kostade ...
Fler hjärtan den här vägen!
Copyright Klimakteriehäxan
Inlägg
Ja, och ibland är det inte ens nödvändigt att veta priset! Huvudsaken är att smakar mumma, jag menar hummer.
SvaraRaderaEn fin Alla Hjärtansdagskväll önskas
Karin
Men vad underbart! Och givetvis ska du inte fråga vad det kostade, det spelar ju ingen roll i efterhand. Ni har ju ändå klarat er så han behövde inte belåna huset över skorstenen.
SvaraRaderaOch fin bild! Sånt här förgyller tillvaron absolut, långt bort från all kommersialism, på allhelgonadagen!
Jag håller med fiskhandlaren och din man, om man nu ska äta hummer någon enstaka gång så ska det vara en bra hummer, utslaget på hela matkassan så blir skillnaden försummbar, det får förståss inte bli någon vana, men typ var fjäre år är helt OK. Hoppas att du får en ny i år.
SvaraRaderaLer åt ditt uttryck; stor som en tax....
Tufft :) <3
SvaraRaderaKul att du såg och förevigade hjärtat i klorna, det blev en vacker och annorlunda hjärtbild!
SvaraRaderaHummer - mums! Och så vacker dessutom. Valentin-rödare än så är svårt att tänka sej!
SvaraRaderaKulsprutan
A-propo skaldjur. Jag mins med stor lukullisk glädje en middag på bilresa mellan Key West och Miami. Där ingick skaldjur jag inte visste fanns. Ännu mer än 20 år senare rinner snålvattnet vid minnet av ett oförglömligt frosseri.
SvaraRaderaÅh, så gott med hummer! Jättelänge sedan jag åt det!
SvaraRaderaDet var en häftig en ni åt! Eller snygg kanske jag ska säga!
Det är en potatis (!) på min bild!!
Vi är många som vet att uppskatta en god hummer, det är tydligt! Och kanske formar de alla ett hjärta med klorna om man bara tittar efter ordentligt?
SvaraRaderaBosse31 - du måste ha ätit stone crabs i Florida ... SÅÅÅÅ gott!
PS till Bosse - hoppas du inte missade en Key Lime Pie till dessert!
SvaraRaderaJag har inget minne av efterrätt. Hela upplägget var ett bautastort buffébord med de allra som läckraste skaldjursrätter. Efter några varv kändes det nog inte nödvändigt med dessert.
SvaraRadera