Nora Ephron - en kvinna "med penna"

Visst minns också ni filmer som ”Sömnlös i Seattle”, "Silkwood" och ”You got mail”? För att inte tala om ”När Harry mötte Sally” – det är i den som Sally/Meg Ryan sittande vid ett restaurangbord fejkar en högljudd orgasm för att bevisa för Harry/Billy Cristal att jo då, det kan kvinnor visst.

Alla de där filmerna – och ytterligare en lång rad i samma genre, den romantiska komedin – hade Nora Ephron att tacka för sina framgångar. Hon skrev mest manus, men hon regisserade så småningom också och deltog aktivt i hela filmproduktionen, eftersom hon "ville ha koll på sin egen historia".

Nu blir det inga fler filmer med Ephron-stämpel. Inget annat heller. Hon avled i natt, i New York, 71 år gammal.

Men hon är värd att komma ihåg för såväl filmerna som för sina böcker. Några år var hon gift med Washington Post-reportern Carl Bernstein, en av Watergate-avslöjarna. Skilsmässan blev dramatisk och samtidigt lite av en start på hennes egen karriär, även om hon skrivit böcker innan succén ”Heartburn” kom ut 1983. I den avhandlade hon Rachels uppbrott från äktenskapet med en otrogen man, och det stod ganska klart att historien till stora delar var självupplevd. ”Den här boken visar att det finns inget bättre sätt att ta revansch än att göra det med en välskriven skildring” skrev recensenten i Chicago Tribune och blev vederbörligen citerad på pocketupplagans omslag.

Nora Ephron var inte bara en begåvad skribent med romaner, skådespel, filmmanus, journalistik och essäer på sin repertoar. Hon var också en lysande kock, vilket även Carl Bernstein lär ha ansett och uppskattat, så länge han fick äta det hon lagade.

De där kökskunskaperna lät hon förgylla ”Heartburn” (som betyder halsbränna på svenska, där försvinner dubbeltydigheten med översättningen). Här och där i romanen, mitt i löpande text, dyker recepten upp. Hon lär läsaren knepen till en perfekt Key lime pie, hon bjuder på bread pudding, hon lagar italiensk linguine alla cecca … Roligt!

Många skratt har hon vetat att locka fram, inte minst med sin ganska bakåtlutade syn på såväl sig själv som sina medsystrar. Bara boktitlarna räcker för att förstå det: ”Jag gillar inte min hals, och andra tankar om att vara kvinna” (kom på svenska för ett par år sedan) eller ”Love, Loss and What I Wore” … Nora Ephron "hade penna" som det ibland brukar kallas. Hon hade många läsare och beundrare/innor.

Kanske boktips som kan komma till pass när det drar ihop sig till semester?

Copyright Klimakteriehäxan

UPPDATERING: I dag torsdag skriver många om Nora Ephron - till exempel här Cecilia Hagen i Expressen och här i AB, här i DN, här i SvD. En enig hyllningskör, varken mer eller mindre!