Det är något visst med träd. Grönskan, suset i löven, grenarnas dans i vinden. Tillsammans med vattnet och gräset utgör de sommarens favoritutsikt. När jag låter blicken vila i de där tvillingträdens kronor infinner sig lugnet. Jag saknar inte det stora havet, sandstranden, det exotiska.
Jag tycker bara att jag har tur som får beundra en sådan härlig utsikt. Och viftar lite försiktigt med tårna i takt med vindfläktarna, innan jag går över gräsmattan och hoppar i sjön.
Väl uppe på det torra igen sträcker jag vällustigt ut mig i solstolen och får en annan vy, med ännu grönare blad och ännu blåare himmel.
Sommar-Stockholm!
Copyright Klimakteriehäxan
måndag, augusti 17, 2015
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Alla (?) som flyttar till ett hus, sågar ner träden... sett så många gånger. Vi får hoppas att de svettas rejält när den svenska solen gasar på med +30°C
SvaraRaderaMinns hur lugn mitt första barnbarn blev vid nio månaders när vi satt bredvid susande löv ♥
SvaraRaderaJag tycker mest om träd som inte har några löv kvar. Härligt att måla.
SvaraRaderaIngrid
Ett mycket angeläget ämne. När vi byggde hus med omgivningar för 46 år sedan snöade jag in på ordet trädgård.Många petade då ner några barrbuskar i myllan,men jag ville alltså ha riktiga träd. Med tilltagande höjder har det i viśsa fall varit problem. En japansk lärk blåste ner på huset förra hösten. Då fönstren klarade sig var detta högst världsliga ting. Jag gläds åt våra träd, och hyllar idéen om 3 dimensioner på boende och tillvaro.
SvaraRadera