Ni har också hört och sett reportagen. Fattiga människor från Centralamerika och Mexiko försöker ta sig över gränsen in i USA, illegalt. De är på jakt efter lyckan, efter en bättre framtid, efter ett liv värt att leva.
För en del fungerar det och de börjar en ny kamp för sin överlevnad. För andra lyckas det inte utan de tvingas till nya försök, igen och igen. Och för en tredje grupp tar resan tvärt slut: de dör, av olika anledningar: drunkning, uttorkning, skottlossning.
Dramatiken har ofta börjat redan i hemlandet. Vi vet att knarkhandel är en tung bit i såväl Mexiko som Colombia och även i andra länder i regionen. En bieffekt är att unga flickor rövas bort och förvandlas till sexslavar, säljs som boskap och de kan också avlivas som en olönsam kossa. Ni har också hört om de bortförda mexikanska studenterna som aldrig kommit till rätta.
Det där är den verklighet som Jennifer Clement studerat i över tio år. Ett av resultaten av hennes arbete är romanen "En bön för de stulna" (Prayers For The Stolen, utgiven i november 2014). Vi följer huvudpersonen Lady Di, naturligtvis döpt efter den brittiska prinsessan, och hennes mamma och kompisar i den heta och fattiga delstaten Guerrero, där nästan inga män finns kvar och där kidnappning är ett ständigt hot mot flickorna.
Livsfarliga ormar och skorpioner är enklare att hantera än risken att bli bortförd. Döttrar förkläs till pojkar, ute i majsfälten gräver man stora gropar som flickorna kan gömmas i om misstänkta personer närmar sig. Alkohol finns överallt, precis som våldet.
Clement är född i USA men uppväxt i Mexiko, från början journalist, och hon har bland annat varit ordförande i PEN-klubben i Mexiko, bara det ett bevis på mod i ett land där drogkriget skördar offer också bland journalister. Berättelsen om Lady Di är mer nära verkligheten än man skulle önska, men som läsare måste man bara bli fascinerad. Det blev i alla fall jag.
Av en ren händelse upptäckte jag den här boken när jag satt i bilen med radion på. "En bön för de stulna" var radioföljetong. Jag blev fångad direkt och började lyssna i mobilen (appen SR Play får man ladda ner först). Hanna Schmitz läser och hon ska ha beröm för att ha tagit reda på uttalet på rader av egennamn på spanska, inte förrän vi kom till Popocatépetl i avsnitt 13 blev det lite knepigt ... och hon är inte först med att ha problem med den gamla vulkanen!
Följetongen sänds i arton avsnitt, 24 minuter långa, med intelligent valda små ljudillustrationer i mariachi-stil som ökar autenticiteten.
Känner du för att lyssna, så kan den här boken både höras och laddas ner i en månad framåt. Perfekt sällskap i sensommarsolen om du råkar ha lite ledighet kvar. Rekommenderas!
Sista delen kunde höras i radio härom dagen.
Så finns den förstås som pappersbok också, för den som hellre läser själv.
Och innan man vet ordet av kommer nästa larmrapport om fler bortförda flickor, fler grymma öden kring den där gränsen som många tror går mellan himmel och helvete. Temat är ständigt aktuellt. Tyvärr.
Lägg därtill att jag för min del gärna läser en uppföljare. För att få veta vad som kommer att hända Lady Di senare i livet. Blir hon vuxen? Hamnar hon i USA? Finner hon någon sorts lycka? Jennifer Clement klipper av historien och där sitter man med sina frågor, äkta "cliffhangers" allihop. Skickligt är det.
Copyright Klimakteriehäxan
söndag, augusti 30, 2015
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Halloj
SvaraRaderaVilket roligt bloggnamn du hade. Häxor borde man bli rädd för, men det vart jag inte hehe.
Jo.....det är synd om många människor. Det är så mycket varje dag som är negativt att man får försöka stänga av.
Ha det så gott. Hit kommer jag igen.
Kramiz
Välkommen TantGlad! Ditt bloggnamn är ju också lätt att gilla! :-D Roligt om du tittar in igen.
SvaraRaderaFin artikel han har skrivit och mycket tänkvärd. Men varför kan man inte försöka få bort IS från jordens yta?
SvaraRaderaIngrid