Lyckade olycksbarn

Första gången jag såg "Les Miserables" var 1990 på Cirkus i Stockholm. Jag gick därifrån tämligen oberörd.
Handlingen var svår att följa, jag kunde ju inte precis min Victor Hugo utan och innan (musikalen bygger på hans roman "Samhällets olycksbarn" från 1862). Musiken tände jag inte på. Inte såg jag särskilt bra heller, satt väl onödigt långt bak.

Därför är det ju lite konstigt att jag gillade tanken att se om samma musikal, fast nu i Karlstad, på Wermlandsoperan. Uppsättningen hade premiär för bara en vecka sedan, men det var ändå inte utsålt. Fast det borde det vara, tycker jag, härifrån och om inte till evigheten så i alla fall till nyår, för så länge står den på repertoaren.

Det var/är nämligen en alldeles lysande föreställning. Såg den i går. Strålande sångare, fantastisk orkester, supersmart scenografi. Till och med stolarna är okej. Ja hela paketet var en njutning – för 170 kronor (bara de billiga platserna fanns kvar men teatern är inte stor så det funkar). Och så underlättade det förstås att jag hade tjuvkikat på handlingen i förväg!

Rekommenderas verkligen. Värt en omväg eller kanske rent av en egen Värmlandstripp?

Copyright Klimakteriehäxan