Det är en ros utsprungen (nästan)

Om jag slår mig ner på balkongen en stund när solen tittar fram mellan molnen är det svårt för att inte säga helt omöjligt att tro att det är höst.

Pelargonerna är fulla i blommor och nya knoppar väntar på sin tur att slå ut. Stjärnöga-plantorna (eller Solvända) har blivit stora och kraftiga, blommar också för fullt, har även de massor av knoppar.
De vackert blå klockorna som campanulan bjuder på är visserligen färre än de har varit, men de visar inga tecken på att tröttna.

Och så har vi rosen! Den som såg så eländig och spretig ut att jag resolut klippte ner den tills så gott som ingenting fanns kvar, ett radikalt ingrepp vid helt fel tidpunkt om du frågar en expert.
Men den lät sig inte avskräckas. Fina späda gröna blad i nya skott och sju ansatser till blommor! Nu är frågan: kan de hinna slå ut innan första frostnatten tar dem?
Vi får väl se. Bra kämpat är det, oavsett hur det går!

Copyright Klimakteriehäxan