Till Knuts ära

Min mamma sydde grisen.

Nog kan jag begripa att den här förtjusningen över julprylar som trillar över mig varje år i december kan verka extremt fånig, gammaldags och supertöntig.

Men saken är den att många av de där i sig meningslösa sakerna för med sig minnen, minnen av människor som kanske inte finns längre, och minnen av jular som definitivt är förbi.

Så när nu Knut har sin namnsdag, den som definitivt förkunnar att den traditionella julen är slut, stuvar jag undan både saker och minnen. Samtidigt som jag konstaterar att jag (i vanlig ordning) lyckats utöka mitt förråd med något nytillskott även detta år ...

All denna nostalgi till trots är det ändå skönt när elljusstakarna får återvända till källarmörkret, inte längre lika nödvändiga eftersom den visserligen vinterbleka men ändå lysande solen gör dagarna både längre och ljusare. Fast i dag också minusgrader.

Lars Alm målade akvarelltomten som julkort.

Danska Clara Waever (företaget finns inte längre) gjorde mönstret, jag broderade.

Fynd på Ica, tror jag. Kan nog bli återanvänt.

Min moster Anna bidrog med den stickade tomten.

Snapsflaskan från danska Holmegaard har stått tom men snygg.

Detalj av stor duk som jag fick av min mamma 1970.

"Ytterkrukor" i wellpapp. Sonen och Dottern designade varsin 1993.

Clara Waever igen. Väninnan/kollegan Sara sydde korsstygnen.

Det här är min egen design. Unikt ex! Kan få vara framme även efter jul.

Tomteburkarna – sinnebilden av hur man känner sig när julmaten är uppäten ...

Elljusstaken har gjort sitt för denna gång.

Copyright Klimakteriehäxan