Vem behöver en papperskniv?

Så praktiskt! måste någon – min mamma? – ha tänkt. Och så blev det affär. Köpet: en souvenir från Strömstad, en för "forntiden" jättesmart pryl med två användningsområden: bokmärke och papperskniv i ett!

Nu kan jag inte minnas när jag stötte på en (ouppsprättad) häftad bok senast, men kanske finns de ändå?
Behovet av papperskniv är hur som helst behärskat. Men behovet av bokmärken består, förvisso.

Lördag har blivit Bokmärkets dag, sedan Boklysten inledde inventeringen av det där vi lägger mellan boksidorna för att hitta tillbaka till rätt ställe när läspausen tagit slut.

Men nu när jag redan visat tjugo olika varianter tycker jag lagret börjar sina, i alla fall eftersom jag gärna vill kunna slänga med någon liten kommentar med det där märket.

Någonstans i gömmorna vet jag att det finns minst ett album med bokmärken från den tiden när man aktivt samlade dem. Vi bytte, barn emellan, och bokmärkena användes knappast som det de egentligen var avsedda för.

Fast tiden för änglar med glitter på vingarna är nog slut för min del. Lite robustare saker behövs när jag slänger iväg en pocketbok som jag fortfarande är mitt i.
En papperskniv i metall på hemvävt snöre kan dock funka.

Copyright Klimakteriehäxan