Så långt gick det att jag till och med sökte (och fick) jobb på den där tidningen. Åkte till Helsingborg för att kolla läget, men kom fram till att jag nog inte ville flytta dit, även om jag tydligt hade fångat chefredaktörens intresse. Det blev nej tack – men i princip alla ändringar jag hade föreslagit i tidningens inriktning och innehåll genomfördes ändå! Att idéerna var mina var det bara chefen som kände till ...
Sedan dess har min relation med Femina tunnats ut väsentligt. OK, jag har haft den någon period när man erbjudit någon lockande bonus som följde med en redan förmånlig prenumeration: vinglas, exempelvis. Eller en "moderiktig" klocka.
Och nu har jag köpt januarinumret. För 62 kronor. Då fick jag extra läsning på köpet.
Varje gång ett av de där glossiga magasinen åtföljs av en pocketbok brukar jag nappa på ett lösnummer, såvitt jag inte redan läst boken eller om jag är spiksäker på att den inte är något för mig. Den här gången fick jag "Hetta" av Jane Harper, som påstås vara spännande.
Hur det är med den saken får vi se så småningom. Men tidningen har jag bläddrat i. Och undrar vad det är de håller på med på den där redaktionen?
Vi talar alltså om första numret år 2019. Varför får jag då med en adventskalender-annons? Vin i "decemberskrud"? Reklam för böcker att ge bort i julklapp? Förslag om att besöka en julmarknad som tog slut i december? Ett modeuppslag har rubriken "Nyårsakuten".
Jo då, jag inser att tidningen gick att köpa före nyår, och att nästa nummer alldeles strax är ute – men det känns ändå rejält fel.
Ändå mer förundrad blir jag över fiskandet efter nya prenumeranter. På en separat lapp erbjuds jag sju nummer för 189 kronor. Inne i tidningen en lapp till. Då kostar sju nummer 199 kronor, men då får man med "exklusivt skönhetsset" också. Och så – tadam!!! – ramlar det in ännu ett erbjudande, nu med posten. Sju nummer av Femina, också för 189 spänn, men nu inklusive en sjal.
Tre alternativ att välja mellan. Vem vet, kanske slår jag till, det är ändå lite trevligt att bläddra i en sån där tidning ibland, och det var länge sedan sist.
Men då får det ju bli varianten med sjalen. För den är, står det, värd 350 kronor, bara den ...
Copyright Klimakteriehäxan
Spännande att du nästan började jobba på Femina som jag prenumererade på i många år. Men numera har jag bara Allers för korsordens skull.
SvaraRaderaNu, på ålderns höst, är jag inte ens intresserad av att bläddra i tidningar som Femina etc. Att läsa om mode och skönhet är ett avslutat kapitel för min del - jag håller mig till mina gamla preparat och min gamla frisyr. Och, om jag någon gång lagar mat, till mina gamla säkra recept :-). Jag förhåller mig kallsinnig till erbjudanden från andra tidningar - har ganska många klockor (som har stannat) och sjalar som jag inte använder som jag fått i "present".
Ingrid
Alla klockor stannar förr eller senare, Ingrid! Och som med allt annat: visst är det skönt att man är gammal nog att bestämma alldeles själv hur man vill ha det! Själv löser jag ocksä korsord, men i Svenska Dagbladet ...
Raderai Readly läser jag hundratals tidningar i alla genrer, svenska och engelska trädgårdstidningar, träning, resor, mode, mat... allt. Hundring i månaden, vet inte, sonen betalar ❤️ tar inte mer plats än min lilla iPad.
SvaraRaderaoch av bra recept och fina träningstips kan jag ta en skärmdump!
SvaraRaderaFörvisso. Nu råkar ju jag vara lite svag för text tryck på papper ...
Raderajag försöker förnya mig... hänga med, tröttnat på dyra olästa tidningshögar.
SvaraRaderaJo. Vi har numera inte två papperstidningar utan en, båda dock på nätet.
RaderaDet är något speciellt med att bläddra i en ny tidning med glansiga bilder! Mamma prenumererade länge på Femina, vet inte om hon gör det längre. Var det i Femina Maria Scherer kåserade? Eller var det i Damernas Värld? Jag har många av dem sparade.
SvaraRaderaAlla de där lockpriserna och presenterna är irriterande! Man bara faller för dem ...
Jo det är lite mysigt med en tidning emellanåt. Men jag faller alltmer sällan, trots allt. Fast får jag en bok på köpet så trillar jag alltså dit ...
RaderaI Spanien brukar jag falla för mattidningarna, kallar dem min spanskakurs. Börjar bli attans duktig på att läsa recept!
RaderaMen priser är lite annorlunda, de kan visserligen kosta som Femina men de jag brukar köpa kostar ca 1,20 €. Jättefina tidningar och jag fattar inte hur de kan vara så billiga!