Först trodde jag att den var död, men så viftade den lite med klorna och rörde på ögonen. Låg ändå kvar i vattnet, bara decimeter från torra land, jag hann hämta mobilen och kräftan fanns sig i att bli fotograferad. Sedan tog jag mitt dopp. När jag gick upp låg kräftan fortfarande där!
Men en ny fotosession blev för mycket. Den märkliga, ensamma varelsen backade ut i sjön igen, och begreppet "kräftgång" blev en realitet. Om du tittar noga på bilden ser du spåren i sanden!
Nog visste jag att det finns kräftor i sjön, men jag har verkligen aldrig mött någon förrän i går. Annat än de redan rödkokta och delikata, förstås, med dillsmak och en gnutta anis.
Copyright Klimakteriehäxan
Inlägg
Uj, det var tur att den inte nöp dig i tån. Alltså jag är så larvig så jag skulle knappt våga gå ut i vattnet ifall det fanns fler där jag skulle gå.
SvaraRaderaDe brukar ju verkligen aldrig synas - fast man vet ju att de finns. Vet inte om den skulle kunna nypa hårt - men klorna var faktiskt inte små!
RaderaVerkligen ett oväntat möte. Och säkert var kräftan förskräckt över att vara här på land. Fin bild!
SvaraRaderaDen kom aldrig upp ur vattnet, tror inte kräftor gillar solbad ... :-D
Raderahoppas du räddade den... som jag räddar daggmaskar som hamnat på asfalten
SvaraRaderaJag lät den vara och den drog sig ut i sjön igen.
RaderaNär jag tittade på bilden utan att ha läst texten trodde jag faktiskt att det var en hummer. Vilka klor! Å vilken (bild-)fångst du gjorde här. Otroligt!
SvaraRaderaHoppas kräftan har många kompisar i sjön när kräftfisket börjar:-)
Jag tror faktiskt att jag utstötte ett litet skrik när jag så nära klev på den! Fattar inte vad den gjorde så nära torra land ... Men jo, den har släktingar. Folk fångar rätt många och har man tur får man smaka!
Radera