 |
| Sommar i staden: den ljuvligt tåliga minirosen är inne på sitt femte år och på en enda stjälk slår alla dessa blommor ut på min balkong! |
 |
| Sommar på landet: badvänligt, i alla fall om man är barn. De vuxna kan nöja sig med att blöta fötterna under fikastunden ... men visst ser det skönt ut! |
Klimakteriehäxan – finns hon? Ja! Om du inte redan är en, så blir du sannolikt en, tro mig. Och kanske känner du igen dig i mig, i alla fall lite!? Min blogg är till främst för mig själv och min skriv- och fotoklåda, det är bara att erkänna. Men du är väldigt välkommen hit! Kom, kom igen, kommentera gärna!
Nu finns "I ljust minne bevarad" som ljudbok , gratis att lyssna på. Klicka bara på länken! Det tar två timmar och sexton min...
Inlägg
du har verkligen gröna fingrar!
SvaraRaderaKanske lite ljusgröna då??? :-D
RaderaHar ju sagt det förut, du har onekligen gröna fingrar. Å visst ser det härligt ut med bilden från stranden.
SvaraRaderaBarn känner ju ingen kyla. Det gjorde inte jag heller när jag var i tioårsåldern, men det gör jag nu;-)
När jag tagit bilden (känner ingen av människorna) badade jag också. Förstås! Det var inte jättekallt!
Raderavilken ljuvlig ros! och det ser skönt ut vid badsjön. jag är uppvuxen med insjöar
SvaraRaderaJag är helt förbluffad över rosens livskraft. Och så många blommor!
RaderaInsjöar ska inte föraktas. Jag var nästan vuxen eller åtminstone tonåring innan jag mötte havet.
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
SvaraRadera