Bäst i år

Vad har varit bäst hittills i år, om jag ser till min bokkonsumtion?
Det är Ugglan & Boken som undrar och därmed delar ut ämnet för veckans tisdagstrio.

Den här våren är ingen annan lik, och då tänker jag inte på det allestädes närvarande och hotande viruset. Nej, av någon anledning har jag knappt läst några pappersböcker alls. Däremot har jag lyssnat så flitigt på olika inläsningar, att jag snart inte har något ohört kvar bland Sveriges Radios radioföljetonger och -noveller.

Att läsa in böcker är en konst och inte alls enkelt, som man skulle kunna tro. Vilket illustreras tydligt. Välrenommerade skådespelare tar uppdraget – jag är alldeles övertygad om detta – enkom för att det blir ett trevligt tillskott i kassan. Sedan gör de inläsningen, men de gör det lite halvt mekaniskt, utan att ta texten till sig. Väldigt irriterande när man som jag till sig själv muttrar "ska han KANSKE säga" när det borde vara "ska HAN kanske säga".

Max von Sydow. Bild från SR.

Så visar det sig nu när Max von Sydow nyss dött att han hyllas genom att SR lägger ut en fyrtio år gammal version av klassikern "Mörkrets hjärta" (Heart of Darkness) av Joseph Conrad. En njutning! Inte en stakning, inte en felsägning, pauserna sitter där de ska, rätt ord betonas. Rakt igenom. Bäst i år, helt utan konkurrens. Önskar att alla presumtiva "bokröster"skulle lyssna och ta lärdom! Samt att förlagen verkligen ser till att hörböcker korrekturlyssnas innan de släpps. Så sker inte vad de än påstår, det är alldeles glasklart.

Torgny Lindgren visste bättre än någon annan hur hans texter skulle läsas. Jag har också lyssnat på "Ormens väg på hälleberget", vilket jag redan bloggat om. Mycket bra! Och sorgligt. Och otäckt. Men framför allt bra.

För att detta nu ska bli en trio kommer "Klubben" av Matilda Gustavson självklart med. Läste den först av allt i år, en av de få på papper. Den fantastiska historien om bölden på Svenska Akademiens urgamla kropp, suveränt researchad och fenomenalt berättad.

Avslutningsvis: Åter till det där med betoningens betydelse som är något som ligger mig mycket varmt om hjärtat. En text om detta finns med i min första bok, men går ju jättebra att läsa nu, tretton år senare, här på bloggen!

Vill du delta ännu mer i min kampanj (tja, kampanj är väl att ta i men ändå) finns två bitar till att läsa. Det visar i alla fall att detta är en viktig sak, för mig. Kommentera gärna!
Om ljudböcker tycker jag –  mycket, och lite olika heter den första.
När man läser med öronen heter en annan betraktelse i ämnet.

Och vill du sedan kolla hur du tycker att jag själv klarar uppgiften att läsa för andra kan du testa den här länken, som tar dig till hörversionen av min bok "I ljust minne bevarad". Gratis lyssning. Nej, det är inte i von Sydowsk klass, men ändå ...

Copyright Klimakteriehäxan