Veckans mening – om spioner

Det är Skriv-Robert som ligger bakom blogginslagen som vi kallar "Veckans mening". Man lyfter fram en mening ur det man nyss läst, och det ska vara ord som fått läsaren att hejda sig ett extra litet ögonblick. För min del väljer jag denna gång en bit plockad ur en klassiker som kom ut 1963, "Spionen som kom in från kylan" (The Spy Who Came in from the Cold) av John Le Carré. Han hette egentligen David Cornwell och hade varit brittisk spion på riktigt, vilket jag antar bidrar till att skildringen av agenternas hemliga liv känns äkta, rätt eller fel? Inget liv att önska sig hur som helst, bara ränker, svek och våld ... Jag läste boken för en halv evighet sedan, har nu lyssnat på den i radioföljetongsversion. Den är stundtals riktigt otäck, men håller mig hela tiden fast. Här en mening laddad med ödesmättad spänning:

Det påstås att dödsdömda ibland erfar en känsla av upprymdhet, som om de, liksom nattfjärilen som flyger mot elden, samtidigt med sin undergång uppnår sitt mål.

Copyright Klimakteriehäxan