Hemma hos oss fanns, det minns jag mycket väl, "Sången om den röda rubinen" av norrmannen Agnar Mykle. Romanen gavs ut 1956 och blev en storsäljare tack vare för tiden ovanligt direkta sexskildringar. Ett år efter publiceringen förbjöds den. Vet att åtminstone mamma läste, men var hon sedan gjorde av boken vet jag inte – hon lyckades i alla fall gömma den för mig. Undrar om jag borde leta upp den nu? Den finns naturligtvis. Förmodligen inte värt besväret.
Hergés "Tintin i Kongo" kom ut 1942 och det var inte mycket mer med det. Men långt senare stämplades seriehäftet som rasistiskt och man yrkade på förbud i flera länder. I Hergés hemland Belgien blev det t ex rättegång, men boken finns fortfarande tillgänglig även om man numera rekommenderas att läsa den "med tanke på när den skrevs". Häftet ingår (förstås) i Tintin-vänlige Sonens kompletta samling.
Enid Blyton har förgyllt barndomen för många av oss. Men även hennes böcker, i exempelvis Fem-serien, har av och till stämplats som skräplitteratur och lyfts bort från bibliotekens hyllor. Succéförfattaren Åsa Larsson har vittnat om hur hon av sin pappa förbjöds att läsa dem (ett förbud hon elegant kringgick genom att läsa dem hos en kompis).
Det har på senare år gång på gång poppat upp kritiska synpunkter framför allt på lite ålderstigna barnböcker. Man har menat att de behöver "tvättas" för att med gott samvete kunna läsas av och för dagens barn. En delikat balansgång mellan ett verks originalitet och upphovsrätt gentemot tämligen godtycklig "renlighetsiver" men till och med Astrid Lindgrens Pippi Långstrump har fått en ny och "acceptabel" benämning på pappa Efraim ... nu är han "kurrekurredutternas härskare", vi minns ju alla vad han var från början.
funderade lite på Enid Blyton som förbjöds på bibliotek av vuxna som slarvigt läser Blytons böcker. Böckerna börjar ofta med utstötta barn, men läser man inte till slut så kan man tro att Blyton är nästan rasistisk, när det är helt tvärtom och vänder i slutet.
SvaraRaderaIdag är det väl i a f ingen som tjafsar om Blyton längre?
Raderamånga böcker skrivs om i nya upplagor, inte bara Pippi Långstrump, James Bond....
SvaraRaderaBlir de bättre eller sämre, det är frågan.
Radera”Sången om den röda rubinen” läste jag när jag var tolv år — förmodligen var det mycket jag inte förstod för jag tyckte nog den var rätt tråkig. Som vuxen har jag insett att just de tråkiga partierna är rätt roliga.
SvaraRaderaMargaretha
Sången om den röda rubinen finns att köpa för 10 kr på Bokbörsen
RaderaNog läste man ett och annat man inte alls begrep!
RaderaLustigt att många barnböcker förbjudits.
SvaraRaderaJa, och tveklöst gör det dem ännu mer spännande ...
RaderaJag är ganska tveksam till att man numera "tvättar" vissa barnböcker...
SvaraRaderaJa visst är det en tveksam hantering. Ska de ändras igen och igen eller??? allteftersom pendeln svänger?
RaderaJag fullkomligt älskade Enid Blytons böcker när jag var barn!
SvaraRaderaSjälvklart, det gjorde vi väl alla?!?
RaderaJag är tveksam till att ändra i barnböcker. Men det är viktigt att barnen lär sig att det är en grov provokation och ett nedvärderande att använda n-ordet idag.
SvaraRaderaVi får trösta oss - lite - med att Astrid L själv sa att hon skulle ha gett pappa Långstrump en annan titel om hon skrivit boken senare.
Raderaett oskick att börja rumstera i äldre barnböcker. att göra om historien brukar vara något man sysslar med på annat håll. Sången om den röda rubinen har jag inte läst. inte Tintin i Kongo heller
SvaraRaderaJo tanken leds utan tvekan till andra sorters "historiekorrigering" ...
RaderaSången om den röda rubinen var ny för mig och jag blir nyfiken. /bokologen
SvaraRaderaMisstänker att den ter sig relativt oskyldig i dag ... men jag vet ju inte!
RaderaJa, då! Visst minns jag "Sången om den röda Rubinen".Och vi hade den hemma och jag läste den på norska.
SvaraRaderaOch visst älskade vi Enid Blyton.
Vad gäller att ändra i både Astrid Lindgrens gamla texter och även andra i barnböcker tycker jag det är illa och som du skriver vilka andra ändringar kan då göras.
Då fick du tillgång till de förbjudna hemligheterna ... jag fick nöja mig med Blyton, men det dög bra!
RaderaJag har läst flera Fem-böcker och Tintin-album. vet inte om jag läst just denna.
SvaraRaderaJag har gillat Fem mer än Tintin.
RaderaSpontant tänkte jag på Salman Rushdies Satansverserna. Men att Enid Blytons totalt oskyldiga "barndeckare har atämplats som skräplitteratur är svårt att förstå.
SvaraRaderaKlart Rushdie borde ha varit den man tänkte på direkt - men icke!!!
RaderaTycker det är ett oskick att börja ändra i gamla böcker. Hur ska man kunna få veta hur det var om allt som inte passar nu tas bort.
SvaraRaderaJa det är verkligen knepigt när man vill "korrigera" historien.
RaderaMan märker på dom förbjudna böckerna att dom rättar sig efter vad som är OK och vad som anses som hemskt precis då när dom förbjuds. Själv anser jag att ALLA böcker behövs, även om dom är osmakliga på det ena eller andra sättet. Man får nog lära sig att sålla lite...
SvaraRaderaKRAM-Susie
Ja men precis, man väljer ju själv!
RaderaEnid Blyton gillade jag också, och Tintin förstås!
SvaraRaderaGammal kärlek rostar aldrig!
Radera