April, april!

Lurad?
Jo, det händer ju.
Barnsligt kul eller skämt på blodigt allvar, det är frågan.
Några ”allmänna” aprilskämt minns man bättre än andra. Som till exempel det året när teve-nyheterna berättade att man kunde fixa till färg i tevebilden genom att hålla eller tejpa fast en nylonstrumpa framför rutan.

Jag var inte så gammal.
Klippte sönder en av mammas strumpor och vred och vände på det tunna tyget, men inte såg jag någon annan färg än de gamla vanliga: svart, vitt och grått i olika nyanser. Det gjorde förstås ingen annan heller, men vi lär ha varit väldigt många som försökte.
Lurad.
Än i denna dag undrar jag om mamma och pappa också gick på det, eller om de bara lät mig hållas. Mamma hävdar att hon fattade galoppen, men jag är inte övertygad.

Ett år när jag var relativt nybliven stockholmare och brukade åka till jobbet med stans enda dubbeldäckarlinje såg jag med stor förvåning i en tidning att lokaltrafiken skulle satsa på en ny busstyp, en trevånings. Den kallades för ”trubbeldäckare”, stod det. Men nej, den kom aldrig i trafik. Förstås. April, april!

Rea på Systembolaget är ett ständigt återkommande ”skämt” som väl ingen längre går på, hur törstig man än må vara. Värre var det då när DN:s resebilaga härom året hade ett stort uppslaget reportage om ett dittills okänt semesterparadis där vädret alltid var bra, stränderna fantastiska, hotellen liksom maten i lyxklass och så gott som gratis. Jag hade lite ont om tid den där morgonen men gjorde en bock i minnet. Den där artikeln skulle jag läsa noga, sedan var det väl bara att boka och dra iväg.

Nu fanns det de som inte kände lika stor morgonstress och verkligen läste alltihop redan vid frukosten, så innan jag hann hem till tidningen igen hade jag fått klart för mig att Paradiset inte fanns. Bara att beklaga – men hade jag inte haft så bråttom hade jag med största sannolikhet gått på det.

Sedan minns jag också rysligt upprörda kommentarer vid fikabordet på jobbet den gången när något nyhetsorgan trumpetat ut den nya lagen som krävde att också cyklister skulle ha säkerhetsbälte.
Nej, jag skaffade inget.
Men det skulle ha sett kul ut, medge det.

I år känner jag mig lurad, hur som helst. Grundlurad.
För även om jag i går såg en cyklist, förvisso utan säkerhetsbälte, men med bara ben, och även om det råder aktivitet kring skatboet här utanför, så är jag snuvad.
Den 1 april ska det synas, rejält, att våren är på väg.
Det gör ju inte det.
Lurad. Igen.
April, april!

Copyright Klimakteriehäxan