Det var ett ögonblicks, nej en nanosekunds verk.
I samma sekund som jag klickade med musknappen skrek jag, högt.
-NEEEJ!
Men förgäves.
I minst en timme hade jag suttit och hamrat och filat på formuleringarna i ett arbetsdokument som skulle mejlas ut till en rätt stor grupp människor innan jag gick från jobbet.
Jag hade just satt punkt och skulle be en kollega läsa innan jag slängde iväg meddelandet.
Det var bara det att jag inte hade sparat dokumentet. Inte en enda rad. Inte en enda gång.
Kom åt någon knapp på tangenbordet, såg aldrig vilken, såg bara "pratbubblan" komma upp och klickade blixtsnabbt på "nej". I samma ögonblick såg jag att jag inte, som jag trodde, för hundraåttitolfte gången avböjde att installera ett rättstavningsprogram. Jag tackade nonchalant nej till att spara mina någorlunda noggrant avvägda formuleringar.
Bara ett klick bort. Fullständigt omöjligt att ångra - ja, jag kollade för säkerhets skull med några mer datasinnade människor, men det var ju som jag trodde. Word krusar inte den som tackar nej till stavningshjälp.
Så nu är kvällen räddad, så att säga.
Bara att börja om från början.
Med den lilla skillnaden att nu ska jag trycka på "Ctrl + S".
Ideligen.
Den som spar han har.
Inte minst i datorsammanhang.
Det säjer bara "klick".
Copyright Klimakteriehäxan
tisdag, april 04, 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
hehe...ärligt talat kan jag inte förstå dem som inte sparar det de skriver typ var 5e minut. jag tror nog jag är lite Ctrl+S-skadad. ^^
SvaraRaderaÅh, vad surt! Jag råkade ut för något liknande nyligen Datorhelvete
SvaraRaderaJag förstår dig såååå väl. Och ändå automatsparar Word oftast var X:e minut eller så ...