En stekpanna för mycket

Jag har en stekpanna som gjort sitt.
Den står lite ojämnt, är skrovlig på ytan, teflonet avskavt.
Faktum är att den på sätt och vis påminner rätt mycket om sin ägarinna.
Men nu har jag köpt ett nytt husgeråd, en ny panna med ny no-stick-behandling, ergonomiskt handtag och klatschigt röd färg på utsidan.

Då uppstår problemet: vad gör jag med min gamla trotjänare? Har den kvar i reserv? Ger den till någon annan?
Nej, den duger inte över huvud taget. Den måste slängas.
Alltså tar jag den med mig till återvinningsstationen – visst har man väl en mottagare för metall där?

Jodå, visst finns en sådan.
Det är bara det att den är huvudsakligen tänkt för konservburkar. Min stekpanna går inte att ens med största list klämma in i öppningen. Och jag som är på väg ner till stadens centrum för att prova en ny sommarhatt! Det kan man ju inte göra med en stekpanna i handen!
Rådvill står jag där vid containerraden med skyltar för tidningspapper, kartong, färgat glas, klart glas och metall.

Ser bussen komma och ställer helt enkelt ner min stekpanna bredvid metall-mottagaren och springer så fort mina Syster-skor bär mig till hållplatsen.
Puh, hann precis.
Får ta den där eländiga stekpannan på hemvägen, kanske ska någon till tippen endera dagen och kan förbarma sig?

Nere på stan köper jag min nya hatt, den piggar upp hela mig.
Jag tar en kaffe och en Budapest-bakelse tillsammans med min väninna, vi provar några klänningar i blommigt tyg i Skaras mest välsorterade dambutik innan vi bestämmer att det är dags att återvända hemåt, till en enkel middag, Rapport klockan 19.30 och kanske en gammal trevlig svensk film innan det är dags att släcka lampan.

Men ack, jag glömmer stekpannan. Den står kvar.
Och någon har sett när jag ställde ner den, någon som kan reglerna och anser att de definitivt bör efterlevas. En sopspion, helt enkelt.
Man får inte ställa sitt skräp bredvid containern.
Tänk om alla gjorde så, hur skulle det se ut?
Jo, jag förstår det.
Jo, jag skulle ha tagit med mig stekpannan.
Fast jag gjorde ju inte det. Jag erkänner. Jag glömde den.

Ungefär så här kan det ha gått till.
Och så kan också en brottsling se ut.
För stekpannan har lett till åtal, blivit rättssak. Kammaråklagare Katarina Linné yrkar på 30 dagsböter och menar att det inte rör sig om ett ”ringa” brott.
-Skräp föder skräp. Skräpar man ned så ska man dömas för nedskräpning, säger hon.

Lagom till midsommar får Astrid Jornefelt, 77, sin dom i Lidköpings tingsrätt.

Copyright Klimakteriehäxan