Inblick i världens äldsta yrke

Fotbolls-VM pågår just nu i Tyskland, behöver man påpeka det?
Ett så stort idrottsarrangemang betyder ett enormt kommersiellt uppsving för en rad olika branscher.
I Tyskland, där det är lagligt att sälja sex, antas det nu att prostitutionen frodas som aldrig förr.
Vilket är lätt att ta avstånd ifrån eller helt enkelt fördöma – Claes Borgström, JämO, har ju försökt att till och med åstadkomma en svensk bojkott av hela VM av den här anledningen.

Hur långt ifrån de tyska sexförsäljerskorna man än befinner sig kan man ändå fråga sig hur de har det egentligen, de där kvinnorna som ägnar sig åt det som brukar kallas världens äldsta yrke.
Tidningen Time Out, alla London-resenärers bibel, har tagit reda på det. I majnumret publicerades en intervju med en ”madam”, alltså en som organiserar sexhandel, i Soho.

-Det enda man behöver ha för att klara sig i det här jobbet är intuition, säger Wendy, som för säkerhets skull framträder utan efternamn – men ställer upp på bild, fotograferad på en säng invid en stor spegel och med leopardmönstrade lakan.
Wendy basar över tre ”flats”, lägenheter som enkom används för att (lagligt) ta emot sexkunder, ej att förväxla med bordeller med flera flickor, eller med prostituerade som raggar kunder på gatan.

”Madam” tar provision, och de prostituerade betalar också för en ”maid”, en kvinna som står för all service som tvätt, kaffe, mat – det är som ”maid” Wendy fungerar i dag.
Och intuitionen behövs när en okänd kund knackar på. Ett enda ögonkast måste räcka innan beskedet kommer: Tyvärr, hon är inte ledig! eller Välkommen, darling!

-Man behöver i allmänhet inte vara rädd för karlar, hävdar Wendy bestämt.
-Män är väldigt sårbara utan kläder. Men om någon till exempel verkar drogpåverkad drar man öronen åt sig snabbt.
Hennes erfarenhet sträcker sig över 30 år. Som sin bästa kund minns hon en diplomat från Mellanöstern, och det gav stora summor. De som ingår i hennes stall nu för tiden tjänar ungefär 600 pund om dagen – knappt 10 000 kronor.

-Prostitution borde vara laglig överallt, säger Wendy.
-Jag skulle gärna betala skatt, även om jag kanske inte skulle redovisa vartenda pund jag får in. Men när verksamheten är legaliserad ökar möjligheterna att skydda flickorna.
-Och tro inget annat än att vi jobbar hårt, det är 12-timmarsdagar och 6-dagarsveckor, lägger hon till.

Kondom är ett krav och kyssar mellan säljare och köpare uteslutna. Prislistan då? Jo i Soho kostar 10 minuter ”normalsex” 20 pund. Mer tid och andra varianter blir förstås dyrare. ”Vattensport” tar man extra betalt för – det betyder att kunden vill bli kissad på.
-Ni kan inte ana hur många kostymklädda affärsmän i slips som gillar sådant, säger Wendy.
-De flesta män söker härskarinnor, de vill tvingas till underkastelse. Och om frun inte ställer upp gör vi det. Många singelmän ser oss också som enda sättet att tillfredsaställa sitt sexbehov.

Trafficking då?
Jo, Wendy erkänner att det finns och att det är ett sorgligt kapitel. Samtidigt menar hon att många av de flickor som mot sin vilja tvingas in i prostitution kan klara sig när de väl insett att det är hallicken som gör fel och är den som polisen är ute efter i första hand.
-Mina tjejer kommer ofta från Östeuropa, de tjänar bra med pengar som de skickar hem och investerar, ofta i hus som de så småningom åker hem och bosätter sig i, berättar Wendy.

Ett stort idrottsevenemang må vara en höjdpunkt för sexbranschen, men annars ser Wendy tydliga återkommande toppar i besöksfrekvensen. Mer jobb när det regnar eller är kallt. Mer jobb strax efter löneutbetalningarna. Och när det är dags för Ramadan sjunker omsättningen med hälften under första veckan, fast i den muslimska fastemånadens tredje vecka har allt återgått till det normala igen.

Wendy summerar sin verksamhet så här:
-Jag har en proper affärsrörelse. Det är inte så glamoröst som somliga tror, det liknar inte det bordelliv man ser på bio och i teve, det är mycket ”snällare” än ni anar.
-Jag skäms absolut inte, jag är helt enkelt stolt över min verksamhet.

Sexhandel sedd från den andra sidan, alltså.
Men jag saknar en fråga i Time Outs intervju.
Skulle Wendy vilja att hennes egen dotter, om hon har någon, gick i sin mammas fotspår?
Jag misstänker att det ärliga svaret skulle vara nej.
Och det är förstås det enda rimliga svaret.

Copyright Klimakteriehäxan