Tuggummi-historia

Ta´t lugnt, ta en Toy!
Det var Alice Babs som gav det svenskaste av tuggummin ett ansikte, med vita tänder.
Och vi konsumenter ekade samma slogan.
Toy, introducerat 1934, var det som gällde i åtskilliga decennier. En skröna hävdar att en liten flicka slog ihjäl sin mamma för att hon inte fick köpa Toy – det kanske inte är sant, men det skulle ha kunnat hända. När det var som allra hetast gick det åt 700 ton Toy per år.

Och så las denna oumbärliga produkt ner 1998, under den tuggummituggande allmänhetens protester.
Döm om min häpnad när jag plötsligt känner igen Toy-förpackningen på butikshyllan på nytt. Snarlik eller möjligen exakt samma som förr. Naturligtvis slog jag till och provtuggar nu ett Toy av årgång 2006. Tycker att det smakar ”rätt”, faktiskt.

En snabb tur på nätet ger vid handen att en äkta Toy-nostalgiker kan lägga bud på E-bay på en klisterdekal från en reklamkampanj på 70-talet. Startpriset är 25 kronor.
Lite mindre kostade tuggummiförpackningen på macken i dag, men nu när jag skärskådar den lite närmare inser jag att här finns en komplikation.
”Bäst före 30 april 2006” står det på paketet.
Jag köpte det för några timmar sedan.

Det kan väl omöjligt vara kvar från 1998?
Jo, banne mig kan det vara det. För en koll på tillverkarens hemsida visar inga spår av ett modernt Toy.
I så fall är jag kanske ägare till ett av Sveriges allra sista paket. Historiskt. Så gott som k-märkt. Och då borde jag förstås inte tugga upp det, utan sälja det som samlar- och museiföremål.
Men det är ju redan för sent.
Och det där med bäst-före-datum kan ju ofta tas med en nya salt.
Jag tar det lugnt och tar en Toy till.

Copyright Klimakteriehäxan