Ett viktigt val

Det finns tillfällen när ord bör vägas på guldvåg.
Vi är många som lätt får en släng av foot-in-the-mouth-disease, och ibland kan den sjukdomen vara svårbotad.
Sviterna kan drabba både den sjuke och den som råkar ut för sjukdomsutbrottet.
Nyss har jag fått mig återberättat ett exempel på hur det kan gå till.

Vi befinner oss på ett fint och högtidligt och ganska formellt bröllop. Gästerna är många, klänningarna långa, frackarna trånga, smyckena glittrar, det bubblar i glasen.
Så blir det dags för tal.
En efter en får ordet av en lätt svettig toastmaster – det blir ju en del att hålla reda på när etikettsreglerna ska respekteras och släktingarna rangordnas.

Nu är det en äldre manlig farbror som ska tala till den rodnande bruden och hennes nyblivne make.
Talaren tar till en liknelse.
”Att hitta sin tillkommande är inte lätt, det är vi många som kan vittna om.
Egentligen påminner det allra mest om att leta efter julgran. Ni vet hur det är.
Man går ut i skogen i ganska god tid före jul, men underkänner de träd man tittar närmare på. Det blir nya turer och julafton kommer allt närmare.
Till sist är det kväll den 23 december. En lång vandring närmar sig sitt slut. Det mörknar. Vad gör man då?
Jo i ren desperation sträcker man ut handen mot första bästa granjävel, höjer yxan och hugger till.”

Tystnaden lär ha lagt sig kompakt över den nyss så festliga bröllopsmiddagen. Förmodligen satt både brud och brudgum och undrade vem av de två som var granen i anekdoten.
Men förhoppningsvis levde de ändå lyckliga i alla sina dagar.
Det förtäljer inte historien!

Copyright Klimakteriehäxan