Ibland upptäcker man nyheter som aldrig blir riktigt stora, trots att de faktiskt angår och intresserar massor av människor. Tänk exempelvis på sådana som mig, mamma till en så kallad ung vuxen som befinner sig på resa i Asien. Sonen är inte precis den ende svensk som valt att tillbringa årets gråaste månader i den där delen av världen.
Ett par i hans ålder, från Ulricehamnstrakten, gav sig iväg åt samma håll ungefär samtidigt. De hamnade i Patong Beach, i Thailand. Den 1 december hittade de i en butik var sin t-tröja som de gillade och tog med sig, utan att betala. Polisen grep dem, och sedan dess har de tillbringat tiden i häkte - jul och nyår! - i Phuket. I går fick de sina domar: två år och sex månader var för stöld, men eftersom de erkände brottet blir strafftiden ”bara” hälften så lång.
Hur man tänker om man stjäl saker vet jag väl inte riktigt, sprungen ur en lanthandel som jag är och med nedärvd avsky för snattare. Men jag trodde i alla fall att de allra flesta som satsar på brottets bana inte tar risker för hur små vinster som helst. Vad kan en t-tröja egentligen vara värd?
Jag, som tillhör den svenska befolkningsspillra som aldrig kört ner tårna i sanden på Koh Lanta, frågar mer beresta personer: Vad kan då denna kombination av klädesplagg och souvenir kosta i en normal thailändsk turistshop? En svensk femma, säger någon. En annan menar att om det är för varmt för att man ska orka pruta får man kanske punga ut med en hel tia.
Ett drygt år i thailändskt fängelse lär inte vara någon sinekur. Och visst kan man säga att de bara har sig själva att skylla – hur dum får man vara? Trots det känner jag med mamman här hemma som i lokaltidningen förtvivlat vrider sina händer. Även om just de här två tydligen har halkat runt i lagens utkanter förr och kanske inte är Guds bästa barn så vill ingen mor se dem i den där cellen, i femton månader! Straffet känns liksom inte riktigt i nivå med förseelsen.
Jag har redan mailat denna sedelärande berättelse till Sonen, som förhoppningsvis läser den på något internetcafé. Han är inte kvar i Thailand, så vitt jag vet ”softar” eller ”chillar” han nu i Vietnam. Men fängelserna är nog inte så mysiga där heller.
Fast jag hoppas och tror ju att lanthandlarmoralen ska ha satt sig.
Man ska inte stjäla. Även om det bara handlar om en tröja. Det kan bli väldigt dyrt, i år och månader räknat.
Copyright Klimakteriehäxan
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Man kan ju också ha åsikter om ett straff på 2,5 år för stöld av en t-shirt medan barn säljs som varor i samma land. Undrar bara vad de har för straffskala på det.
SvaraRaderaNu menar jag inte att det bara är i Thailand barn utsätts för hemskheter, jag försvarar inte heller stölden. Men proportionerna är ju helt körda.
F.ö har jag så bråttom när jag läser att jag först fick din rubrik till att bli SEDEL-bärande...och undrade om du shoppat ny plånbok eller nå't haha!
Det är ju naturligtvis helt märkligt med den straffskalan!!!! Och inte blir det väl sedelbärande heller, i längden :-D
SvaraRaderaMen håll med mig när jag påstår att väldigt få av våra glada globetrotters har en aaaaaning om hur det kan gå till långt hemifrån!
Nu stämmer inte din historia av de hela. Dom stal 250 plagg och de va inte bara stöld utan även inbrott när affären var stängd. Ja bor i patong och hör folk berätta detta för mig som jobbar intill där de hände. 2 Saker man ABSOLUT ALDRIG SKA GÖRA I THAILAND ÄR KNARK OCH STÖLD. Som sagt straff skalan är helt rätt. Dom va inte guds barn hemma i sverige heller för den delen om man läser lokala bloggar från deras hemstad.
SvaraRaderaNicklas bosatt i patong sen 4 år.
I de versioner jag läst misstänktes de först för att ha stulit den där större mängden - men att det sen blev åtal och rättegång om två tröjor. Min poäng kvarstår - och stämmer tror jag med din: man ska inte leka med lagen i Thailand (heller)
SvaraRaderaNål eller silverskål... egentligen sak samma...
SvaraRaderaOch jag tror nog, som min salig moder sa, att den smak kärlet har fått, det behåller det. Ibland blir jag nästan snopet att så mycket av det jag sådde för sisådär 25 år sen, medelst tjat, har slagit rot och vuxit till "egna" moraltankar...
Som gammalt butiksbiträde så har jag varit med och både tagit och sett ett antal snattare genom åren. En sak som förvånat mig mycket genom åren är att väldigt många snattare var pensionärer. Då kan man ju tänka att de hade låga pensioner och inte hade råd att köpa mat. Men det som snattades av denna åldersgrupp var ofta en påse kryddor, tablettask eller något annat billigt. Alltså varor med försvinnande låg kostnad. Då kan man ju undra varför de snattade sådana saker och varför snatta överhuvudtaget. Det var vanliga snälla gulliga tanter och farbröder. Ibland blir man inte klok på någonting.
SvaraRaderaHäxa: Absolut! Om man nu absolut måste begå brott så borde man ju i alla fall se över vilka lagar de har i det landet där man tänker begå det. I vissa länder högg de väl handen av tjuvar, om de inte rentav fortfarande gör det. Huva!
SvaraRaderaSamtidigt, det är väl sällan att brottslingar är sådär över sig smarta så vad kan man förvänta sig?
I Sverige är man för flat, alla rycker på axlarna. Som mamma tycker jag synd om min dotter, som fick inbrott TVÅ gånger, an minderåriga. Pengmässigt värdelösa minnessmycken, guldhjärta hon fick när hon föddes, favoritbyxor (!!). Såldes second hand, 160 inbrott, skrev tidningen.
SvaraRaderaFör hårda utomlands, men jag tycker lite illa om turister som uppför sej illa och nervärderande. Mot lokalbefolkningen.
jag som skrev detta, en period med många inbrott
Radera