Man tvingas acceptera vissa saker. Som att även en lång, seg och kall vinter stundtals och fläckvis kan vara vacker. Det känns som om våren är oändligt långt borta - den är ju det, vi har bara tagit oss en månad framåt sedan jul.
Ser ni strimmorna av ljus där i det iskalla vattnet? Det var solen som bjöd på sig själv. Och istäcket är inte kompakt. Hoppet lever, trots allt, även hos oss inbitna sommarälskare.
Copyright Klimakteriehäxan
söndag, januari 23, 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Härligt..vi går mot ljusare,och varmare tider!!
SvaraRaderaFramför allt inifrån sedd kan vintern se vacker ut men den varar alltid för länge!
SvaraRaderaSom sagt, det går långsamt framåt mot vår men trösten är att ljuset sakta återvänder.
SvaraRaderaSuverän fotograf!
SvaraRaderaKulsprutan
Vilken vacker bild du fångat av vintern!!! :-)
SvaraRaderaTrots att jag verkligen tycker om vintern när den är så här, snöig, isig och vacker så börjar jag känna att det räcker snart.
Jag kan faktiskt börja känna mig lite nöjd med den nu.
Men om det skulle börja snöa vackra snöflingor en kväll när jag är ute och går med hunden så blir jag lyrisk igen...jag vet det. ;-)
Motsägelsefullt eller hur?
Ja vi är många som har en kluven inställning - för visst är det i alla fall stundtals väldigt vackert där ute ... det kan ju t o m en glad fotoamatör föreviga!
SvaraRaderadet är bara att njuta av allt det vackra
SvaraRadera