Men när jag nu ändå mötte dem - desto gladare blev jag! Riktigt många fanns det dessutom, blå prickar mellan tuvor av gråbrunt fjolårsgräs och torra löv. När jag klev närmare tyckte jag mig precis ana en liten rörelse, som om de stod där och neg lite väluppfostrat, småflicksaktigt, 50-talspräglat. Och visst hörde jag något? Visst var det någon av dem som kunde sin Anna Maria Roos och sa att nu, nu är det vår?!?
Copyright Klimakteriehäxan
Inlägg
jag får också ta och krypa på alla fyra
SvaraRaderaTänk att det inte räcker med att se andras blåsippor på blogg och facebook! Jag har tittat noga i flera dagar, men där jag brukar gå är sluttningen mot öster, så de kommer alltid senare. I dag bytte jag runda - och si! där i södersluttningen var dom!
SvaraRaderaMen i en annan södersluttning såg jag vitsippeknoppar, det kändes lite för tidigt.
I början av 70-talet hittade vi blåsippor i mitten av februari, så det är nog inte extremt tidigt med slutet av mars, precis.
Jag tycker att det ser ut som om dom ROPAR: Nu, nu är det vår!
SvaraRaderaFint foto på sånt man saknar när man bor annorstädes. Och nej, bougainvillaean kompenserar icke!
Kulsprutan
Hannele - god jaktlycka önskas dig!
SvaraRaderaBloggblad - de ska ses med egna ögon, det är lika stort varje år!
Kulsprutan - näej, inte ens blommande mimosa eller magnolia slår detta. Fast oj som jag gillar m+m också ...