Vad heter du då lilla vän?

Den har väl lagt sig nu, den värsta chocken. 

Naturligtvis kan en liten flicka heta Estelle. Historien upprepar sig, även om inte den kungliga gör det i just det här fallet: ett nyfött barn förses med den etikett som kommer att sitta för evigt fastklistrad. Namnlappen. 

Rätt som det är föds en liten ny medborgare och diskussionen, som ofta börjat på ett tidigt stadium, tar fart på allvar: är detta en liten Sten? Eller ser han snarare ut att heta Tyrone? Allan? Yngve? Elvis? Det skulle också kunna poppa upp en liten Stig, en Urban eller varför inte en Sune, lillebror till Jan-Christer. I min skola fanns brödraparet Norvy och Jorry! För egen del har jag i åratal gjort reklam för dubbelnamnet Kurt-Sixten, som jag anser oslagbart, men ingen har nappat – hittills. Pojkarna har helt enkelt klarat sig. (Ja, Sonen också, lite folkvett besitter jag ju trots allt!)

Ett flickebarn skulle kunna drabbas av att få heta Siv livet ut. Liv vore bättre – eller varför inte Lavida, som min farmor hade som andra namn? Jag tyckte det var synnerligen konstigt tills jag insåg att det faktiskt var rätt vackert, i alla fall uppdelat som La Vida, för då betyder det livet självt (på spanska) och det ligger det ju någonting i. Barbro är en tungvrickare som var vanligast fram till 50-talet, Marion känns väl numera bara igen från Robin Hood. Courtney och Whitney må vara stjärnor, men knappast någon att döpa sin baby till. 

Men oavsett vad de nyblivna föräldrarna kommit fram till blir reaktionen, med Herman Lindqvists som nästan enda  undantag, densamma när nyheten offentliggörs: Å ett sådant vackert namn! Så passande! Och, i förekommande fall, så ovanligt! 
Sedan, när den lyckliga lilla familjen lämnats åt sig själv, kryper den sanna meningen fram: Hu så hemskt! Hur tänker dom? Vilket öde att heta så! Inte går det väl på något annat språk heller! Går inte att stava, måste bokstaveras ända från BVC och uppåt! Vad är det för fel på William eller Alice (som de flesta valde 2011)?  

Någonstans vill väl alla föräldrar att barn ska få ett namn som inte bara passar ihop med kynne och efternamn, det ska också gärna vara lite speciellt, eget. Som tänket bakom Estelle, kanske. Och nog ska väl mamma och pappa få bestämma, utan inblandning från omvärlden!

I dagens tidning står det att Skatteverket (som är ansvarig myndighet) alltmer sällan säger nej till ovanliga namn. Det har lett till att 1200 flickor och 1000 pojkar har fått helt nya förnamn, som Attrisia, Delafina, Costian och Five. Det finns också minst en svensk(a?) som kommer att på frågan "Vad heter du då lilla vän?" svara Tequila, kanske förutbestämd för jobb på Systembolaget eller möjligen en utlandstjänst i Mexiko.

Fast när en person ville heta Svartjobb blev det trots allt stopp. Det hjälpte föga att det just i det fallet handlade om en vuxen man, som ville byta. Från vad, kan man ju ängsligt undra …

Copyright Klimakteriehäxan