En riktigt rörande historia!

Ni har säkert också hört det: att få tag i en hantverkare är i princip omöjligt. Och får man tag i en blir det väntetid, nästan hur lång tid som helst. Men vad har man att välja på, om man har tummen mitt i handen och dessutom saknar både kunskap och den enkla råstyrka som måste till ibland? Alltså väntar man tills den där snickaren/målaren/vvs-människan behagar dyka upp.

Men stopp nu! Det behöver inte alls gå till så där segt och jobbigt. I stället kan det som hände mig säkert hända fler – med lite tursam tajming och rätt folk. I Grums, orten som Uppdrag granskning satte på kartan som en hopplös avkrok i Värmland ...

Ganska länge har jag irriterats över att handfaten i huset i Barndomslandet haft otroligt dålig avrinning. Vi har gjort amatörmässiga försök att göra något åt saken, men vattenlåsen i gjutjärn, från tidigt 60-tal, har protesterat. Och avrinningen fortsatt vara lika eländigt dålig. Riktigt äckligt, rent av.

I går tog jag tjuren vid hornen. Gick in på närmsta vvs-firma: Grums Rör. Annika tog emot.
-Jag behöver en rörmokare, sa jag. Ju förr desto bättre!
-OK, sa hon, är det något särskilt du tänker på?
-Tja, han ska vara snygg, snabb och i passande ålder, skojade jag.
-Då blir det svårare, sa hon, helt med på noterna.

Femton minuter senare var jag på väg i rörfirmans bil tillsammans med Ronnie. Hade bara standardpaketet med handfat, blandare och vattenlås funnits i lager hade vi haft det med, för omedelbar åtgärd. Men nu fick han bara titta på det som skulle göras. Samtidigt beställde Annika grejerna från sin grossist.

I dag, mindre än ett dygn senare, står samma bil parkerad med blommande syrener som bakgrund. Och vi har två sprillans blanka handfat, med lätthanterliga vattenblandare, och dessutom sitter de på högre höjd än de gamla, klart bekvämare. Vi kan också använda trädgårdsslangen igen, för den kranen – som kallas "vattenkastare" har jag just lärt mig, ej att förväxla med annat sätt att kasta vatten – den är också utbytt och fixad.

Om detta inte är en riktigt rörande solskenshistoria vet jag inte hur en sådan ser ut. Faktum är att solen lyser på riktigt, till råga på allt, och speglar sig i det gamla porslinet, som var så sprött att det sprack ...
Vem sa att det var trögt med hantverkare?
OK, jag har inte sett fakturan än. Men är glad ändå.

Copyright Klimakteriehäxan

PS Är detta en annons/reklamtext? Tja, det kan verka så. Men den är alldeles gratis! Detta är och förblir med största sannolikhet en icke-kommersiell blogg!