Vem bryr sig?
Nog måste man undra. Har vi gått in i ett enda stort det-där-struntar-jag-blankt-i-läge? På 90-talet myntade journalisten Anders Isaksson termen ”nånannismen” som beteckning på den där inställningen enligt vilken man alltid kan strunta i saker och ting som känns besvärliga, eftersom någon annan med största sannolikhet kommer att ställa allt till rätta, förr eller senare.
Nog måste man undra. Har vi gått in i ett enda stort det-där-struntar-jag-blankt-i-läge? På 90-talet myntade journalisten Anders Isaksson termen ”nånannismen” som beteckning på den där inställningen enligt vilken man alltid kan strunta i saker och ting som känns besvärliga, eftersom någon annan med största sannolikhet kommer att ställa allt till rätta, förr eller senare.
Den där -ismen har verkligen brett ut sig och verkar numera vara något som för väldigt många är helt och hundraprocentigt naturligt. Exemplen är många. Ta bara det allra nyaste och mest aktuella irritationsmomentet: de där eldrivna sparkcyklarna!
Man använder dem, åker tills man endera kommer fram till sitt mål eller tills batteriet är urladdat. Då lämnar man fordonet där man står och där förvisso andra ofta går. Mitt på en trottoar, i en port, på en busshållplats, i kollektivfilen. Utan minsta tanke på vad konsekvenserna kan bli ... /forts/
Detta är starten på en krönika som nu finns att läsa i sin helhet på gratissajten News 55. Klicka dig dit och läs – kanske håller du med mig? Dela gärna vidare!
Copyright Klimakteriehäxan
Inlägg
Visst bryr jag mig!
SvaraRaderaDet är väl en frågan om uppfostran, de som är unga i dag har inte fått den där grundläggande respekt för andra och annat-uppfostran. I dag verkar unga sätta likhetstecken mellan respekt och rädsla. Det två olika saker även om de i många fall går hand i hand.
Jag tror också ett problem är att man inte tänker längre än vad näsan räcker. Eller mobilen räcker, menar jag. Och en selfiepinne gör ju inte att uppfattningsområdet utökar tillräckligt.
Önskar man kan ha lite dispens och få editera sina kommentarer. Jag skulle vilja ändra "unga i dag" till "alltför många i dag". För det är inte bara unga.
RaderaHelt sant - det är verkligen inte bara ungdomar som syndar. Men visst är det väl föräldragenerationen som misslyckats, till stor del?
RaderaJa, det håller jag med om. Som förälder måste man ju också lära barnen att stå emot samhället och påtryckningar. Man måste ge dem en värdegrund och vikten av att leva efter den så långt man bara kan. Det är därför det är så himla svårt att vara förälder! Många anser ju att det är skolans och samhällets ansvar att fostra barnen, vissa anser att det endast är föräldrarna. Jag tror dock att det är alla, it takes a village to raise a child. Men ansvaret, det är mitt som förälder.
RaderaBlev lite motsägelsefullt ser jag nu men jag tror du fattar hur jag tänker.
RaderaProblemet är att folk i alla åldrar är i dag så helt och totalt egocentrerade! Jag säger inte egoistiska utan de anser att världen ska snurra runt dem. Och hu om ingen snurrar runt en, då finns man ju inte!
RaderaInstämmer helt i detta. Bor ju också på Söder och ser detta fenomen där men även i resten av stan. Men jag har sett få pensionärer eller de över 60 som är ute och åker. Men Stockholms trafikborgarråd, miljöpartisten Daniel Helldén, är ofta ute och åker och man kan ju tycka att han borde se hur bedrövligt det är med sparkcyklarna som dräller överallt.
SvaraRaderaSka genast läsa krönikan för dessa elsparkcyklar får mitt annars så låga blodtryck att skjuta i höjden
Vi som har ögon att se med får glädjas åt det ... men jag känner till folk som råkat riktigt illa ut. En kvinna som läst krönikan har mailat och berättat hur hon föll, bröt tre ben i foten, låg tio dagar på sjukhus och kanske aldrig blir helt återställd - för en elsparkcykel!!!
Raderalite märkligt, var är uppfostrande föräldrar...
SvaraRaderaJa det kan man verkligen undra. Men även äldre är duktiga på att skräpa ner och strunta i vad de lämnar efter sig åt andra att ta hand om.
Radera