Om husdjur

Vi har inget husdjur. Har egentligen aldrig haft något, även om det fanns katt i familjen när jag var barn och vi bodde på landet.

Att vi ingen fyrbent kompis har betyder inte att vi inte tycker om djur. Jag gillar både hundar och katter, har inget emot att mata grannens fiskar när det behövs, och vackra fåglar förstår jag också att en och annan väljer att ha hemma, även om de ofta väsnas.

Men hur kan man ha orm? Leguan? Råttor? Jag ryser. Finns inget ulligt, mjukt och gulligt att glädjas åt, ingen svans som glatt viftar välkommen, ingen synbar uppskattning av en klapp eller lite kliande bakom ett öra.

Sköldpadda förstår jag mig inte heller på. Hur skapar man relation till en sådan? Ungefär lika charmig som en vandrande pinne. En sådan fick Dottern i present en gång. Den blev inte älskad, försvann fast jag minns inte hur.

Därmed har jag svarat på Orsakullans uppgift för den här dagen i November-utmaningen:
Ett husdjur jag inte förstår mig på är … 

Kan förstås lägga till att jag varit sambo med husdjur som jag verkligen ansträngt mig för att bli av med. Kackerlackor. Vidriga varelser som nästan ingenting biter på. Dock hade jag viss framgång med mitt införskaffade kackerlackshotell. Utanpå det stod en tryckt slogan: "They always check in. They never check out". 
Fast alla checkade inte in.

Copyright Klimakteriehäxan