Vad är konst?

Jag fortsätter i dag på ett tema som jag inledde förra söndagen, när jag visade en jättestor alldaglig kam målad på en museivägg. Och temat? Jo, lätt som en plätt: Den eviga frågan vad som egentligen är konst.

Var och en har väl sitt personliga svar, i den mån man alls är road. För egen del råkar jag ju vara intresserad  (under etiketterna "konst" och "konst?" här på bloggen finns snart 400 inlägg, och det tyder väl på något). Helt klart är förstås att jag absolut inte gillar allt som expertisen höjer till skyarna.

Men ibland nöjer jag mig med att konstatera att den största konstnären, det är naturen själv. Eller vad säger ni om det lilla bladet som nu fått hoppa in i min sticklingvas, den som hänger i köksfönstret. Det är en del av den stora paraplyaralia jag slaktade härom dagen, eftersom den bredde ut sig på ett sätt som jag inte gillade – från att ha varit riktigt snygg, formad som ett hjärta.

Den nyss så pampiga krukväxten är nu omvandlad till tre stora sticklingar som jag tror kommer att rota sig. Och så sparade jag det där bladet. Kvar blev den nedre biten, med en stor rotklump och många blad, men jag gillar ju inte att slänga blommor som lever, så den åkte ner i entrén med vidhäftad lapp: "Jag är hemlös! Kommer att växa snällt om du tar hand om mig!" Någon timme senare var den adopterad, vet inte av vem.

Tills vidare får det gröna bladet i fönstret tjäna som tavla. Antalet exemplar/snarlika kopior av konstverket är närmast oändligt, även om de alla är unika. Signerade är de inte heller. Men konst ska man uppskatta med hjärtat och man mår bäst av att strunta i formalia och ekonomisk värdering. Viss konst kan dessutom med fördel avnjutas helt gratis, exempelvis i ett köksfönster! Bara att passa på!

Copyright Klimakteriehäxan