Nu håller vi god min (6)

I kras

De är mitt inne i dansens virvlar men kollar så att jag verkligen inte missar någon av de halsbrytande turerna de tar på golvet ... Paret kommer från tangons mästarland Argentina och jag var så gott som otröstlig när en besökare i vårt hem lyckas svepa ner dem på golvet så att hela keramikskapelsen gick i många bitar. Och då menar jag MÅNGA bitar, somliga riktigt små dessutom.

Det tog mig nästan en hel helg, men på söndagskvällen hade jag återskapat dem. Fast när de två huvudena skulle sättas dit, allra sist, gick det inte. Jag fick ta till en nagelfil och, skam den som ger sig, till sist var huvudena på plats! Visst syns skarvarna, men helheten har kvar sin charm och blickarna, de sitter där de sitter. Och paret håller god min, lagningarna till trots!

Ännu ett exempel alltså, på det jag upptäckte nyligen: tänk så många ögonpar om vilar på mig här hemma, dag ut och dag in! Kanske inte så himla intresserade, men de finns där. Går inte att gömma sig för. För min del anser jag att det handlar om konst, och konst som jag verkligen uppskattar, helt oavsett penningvärde, upphovsperson och klisterspår ...

Medan de två fortfarande var hela och lyckliga ...

Copyright Klimakteriehäxan