Nu handlar det faktiskt om gummistövlar!

Den hösten jag nyss hade börjat skolan hände flera minnesvärda saker.
Min farfar dog. Det var sorgligt och konstigt.
Men vad värre var: jag fick röda gummistövlar. Brandkårsröda! Det fanns väl inte? Jodå, åtminstone ett par.
Pappa hade en butik med diverse varjehanda i sortimentet – däribland gummistövlar. Det röda paret måste ha ingått i nån sorts provkollektion som han förmodligen fått till vrakpris (han gillade vrakpriser!)

Det var bara det att röda gummistövlar köpte ingen. Absolut ingen. Därför, ve och fasa, fick jag dom. Medan pappa sålde svarta och bruna till betalande kunder.
Och om det nu för tiden kan vara ett rejält plus att vara ensam om ett klädesplagg – så var det på den tiden varken mer eller mindre än en katastrof. Traumatiserande. INGEN annan hade ju något liknande!

Men även om jag nu påstår att jag fick men för livet av de röda stövlarna, så visar det sig i alla fall att jag alldeles glömt bort deras existens tills vi började prata om den färgglada trenden som rått under våren.

Den modemedvetna har ju numera gummistövlar i glada mönster och färger. De mest envetna modeslavarna kan använda såna även i torrt väglag, men då blir det väl å andra sidan rätt så fuktigt från insidan. Så det jämnar ut sig, liksom.

Variationerna på stan är hur många som helst: blommigt, randigt, rutigt, leopardmönstrat. På trädgårdsmässan för en tid sen fanns en jordgubbsmönstrad variant – klart tilltalande för en äkta jordgubbsfreak som jag.
Nej, jag har inga gummistövlar med jordgubbar på trots det. Har inte haft några stövlar över huvud taget på decennier. Kommer med största säkerhet inte att skaffa några heller.

Jag har förstått vitsen med såna när man kliver i kantarellskog eller forcerar en leråker i nåt annat angeläget ärende. Men jag har aldrig tyckt att det är några trevliga fotbeklädnader.
Mina egna ungar vägrade gummistövlar tidigt, och jag lät dom slippa. Fast jag tror förstås att hade det funnits såna skojiga som modet föreskrivit den senaste tiden, då hade nog åtminstone dottern förlängt sin stövelperiod.
Då hade ju alla andra småtjejer haft likadana också.

Jag accepterar att jag är en otrendig människa, till skillnad från min arbetskamrat som lät så förunderligt irriterad härom morgonen.
-Shit, det regnar inte i dag heller. Inte en droppe! sa hon.
-Vad menar du?, sa jag, som inte vet något bättre än att vakna till vårsol och koltrastsång i skir grönska – utan regn.
-Stövlarna, sa hon.
-Jag får ALDRIG använda mina nya gummistövlar.
Gula med prickar i regnbågens alla kulörer, fick jag veta.

Det kändes alltså betryggande att i tidningen dagen därpå plötsligt se något väldigt välbekant i en annons:
Svarta gummistövlar.
Till fyndpris.
Ett måste!

Vad ska alla trendtjejer nu ta sig till med sina blommiga, randiga, skojiga stövlar?
Men det är klart: om vi ska ta oss igenom en lång och blöt sommar funkar det väl. För även om mina röda var gruvligt otrendiga (ordet fanns inte ens) så klarade dom vandringen till skolan i pussar och pölar.
Det gör förhoppningsvis de gladmönstrade också.

PS Lite märkligt är det kanske att jag sedermera blivit en hängiven älskare av just röda skor (se en tidigare Häx-text: Det är jag som är flickan med de röda skorna).

Copyright Klimakteriehäxan